pimpernelle

Det blev en ridtur i skogen när regnet försvunnit och solen kikade fram igen. En perfekt hösttur. Har funderat en del på hur länge jag ska fortsätta rida men det blir nog någon vecka till i alla fall.

Jag vet att det finns många olika åsikter om ridning och graviditet men för mig känns det helt naturligt att fortsätta rida så länge det känns bra. Jag har sysslat med hästar i över 25 år och känner mig hyfsat säker i sadeln. MEN det är också viktigt att jag känner att jag rider på en pålitlig häst. Och det är Pimpernelle. Däremot var min förra medryttarhäst inte alls säker att rida ut på och honom slutade jag rida ganska snart efter att jag fick veta att jag var gravid med Ville.

Det var superskönt att vara ute i skogen. Nu börjar löven ändra färg så smått. Det är en av sakerna jag tycker så mycket om med ridningen. I och med att man är ute i naturen året om ser man alla skiftningar. Från sommar till höst, höst till vinter, vinter till vår med mera. Man är ute när det är svinkallt och flera minusgrader, liksom när det är högsommarvärme och bromsarna flyger runt benen på hästen. Det gör att man får vara med om så mycket.

Jag har ridit i spöregn, snöyra, tryckande hetta och blåst. Men även när det varit underbara höstdagar, ljumma sommarkvällar, fantastiska vårdagar med solen som värmer, knoppar som brister och sett hur naturen förändras allt eftersom. Att galoppera i snö är en underbar känsla. Likaså att galoppera längs en strand eller rida längs slingriga stigar i en skog.

Så med det sagt tänker jag fortsätta vara i stallet så länge det går. I dag märkte jag att magen stötte emot när jag skulle hoppa av. Måste nog klura ur ett bättre sätt att ta mig av hästen.

Annars tuffade allt på som vanligt. Jag kommer nog bara skritta från och med nu och när jag känner att det är dags att sluta med ridningen vill jag gärna fortsätta vara i stallet. Pyssla, mysa med Pimpernelle och även hjälpa Isabelle med hennes ridning på lilla Alwin.

Dagar som den här, när regnet öser ner och löven lyser gula utanför fönstret tycker jag kan vara så härliga. På något sätt är det mer accepterat att vara inomhus en sådan här dag. Tända ljus, dricka te från stora koppar och bara vara.

Jag har varit rätt trött de senaste dagarna. Vet inte om det beror på att bokmässan var så intensiv och att jag dessutom är gravid. Men i dag känner jag mest för att göra ingenting. Även om jag inte kan ta det helt lugnt så kan jag prioritera om min dag och vila mellan jobben.

Bland annat har jag ett frilansuppdrag som ska in på fredag och som jag gjort ett första utkast till. Ikväll tänkte jag försöka göra klart så mycket som möjligt. Jag har även en del att skriva på manuset och ska ägna några timmar åt det.

Men först ett tips. Att dekorera med saker från naturen. Just nu finns det så mycket fint att plocka och använda som dekoration. Jag och barnen plockade bland annat några kastanjer när vi var ute och cyklade häromkvällen. Har även köpt dekorationspumpor som vi har lagt i ett fat på vardagsrummet. Det lyser upp med sina vackra färger i grönt, orange och gult. Annat som är fint att plocka in är höstlöv, kottar eller vackra kvistar med till exempel rönnbär. De kan bli perfekta som bordsdekoration eller som pyssel.

kastanjer1

kastanjer2

 

I dag börjar jag ett nytt uppdrag. Kommer arbeta någon dag i månaden som webbredaktör på tidningen Tara. Något jag verkligen ser fram emot.

Sitter på Bonnier Tidskrifter just nu. Barnen är lämnade på förskola och skola, datorn nedpackad och humöret på topp. (Lite trött idag trots att jag gick och la mig vääääääldigt tidigt). Gissar att tröttheten kommer från graviditeten. I dag går jag nämligen in i vecka 26.

Den här graviditeten har verkligen gått fort. Kanske blir det så när man väntar nummer 4 och även jobbar en del med olika projekt. I oktober har jag tackat ja till ytterligare ett uppdrag på Bonnier. Planen är att lämna in manuset för läsning hos en tjej innan dess… Att låta någon annan läsa ens manus i ett tidigt skede kräver att man verkligen har förtroende för den personen. I alla fall för mig. Och hon som ska läsa mitt manus litar jag på mer än någon annan när det gäller att läsa och ge feedback.

När jag fått feedback ska manuset bearbetas en gång till (kanske två) och sedan ska nästa person läsa. Det är en lång process att skriva ett manus men otroligt kul.

Nu är det dags att sätta igång med dagens jobb. Önskar er en härlig tisdag.

Kram