När man är hemma med bebis, vilar och tar det lugnt får man också tid att reflektera och fundera en massa. Både på gott och ont.

Att våga säga nej
När man vågar lyssna inåt och stå upp för sig själv har man alla möjligheter att nå sina drömmar. Foto: Unsplash.com

Jag är en person som älskar att jobba. Jag älskar att ha mycket roliga projekt och uppdrag på gång och känner mig levande och glad när det är mycket runt omkring mig.

Att landa i bebisbubblan är nyttigt och förmodligen välbehövligt. Att vila, ligga i soffan – som för övrigt är min bästa vän just nu – och bara vara för att samla energi och ork är nyttigt.

Samtidigt är det då en massa tankar kommer upp. Både på det som jag vill göra och allt som är positivt i mitt liv. Men även på det som jag vill förändra. Saker som jag skjutit undan när det har varit som mest hektiskt.

I går pratade jag och P massor. Jag är så glad att kunna dela mina tankar med honom och få bra tankar och idéer tillbaka. Nu gäller det bara att sortera allt. Fundera igenom det ordentligt och se till att framtiden blir så bra som möjligt. Och framför allt VÅGA stå för det jag vill och tror på.

En sak som verkligen är viktigt för mig är att börja lyssna ännu mer på mig själv. Att säga nej. Att inte göra saker bara för att inte göra någon ledsen eller besviken. Något som jag tror att framförallt vi kvinnor kan ha en tendens till. Man vänder ut och in på sig själv för andras skull men glömmer bort sig själv.

Det krävs mod att våga säga nej och att stå upp för sig själv. Men gör man det kommer mycket energi och kraft och man växer som person!

Oavsett vad man har för drömmar eller vart man vill nå finns det inga genvägar. Det är hårt arbete och fokus som gäller för att man ska lyckas nå sina mål.

Jag läste en intervju med Peder Fredricson i DN och han hade tre råd som han alltid ger sina elever för att de ska nå sina mål. Dessa är:

  1. Sätt ett mål
  2. Fundera på vad som krävs för att du ska ta dig dit
  3. Gör det som krävs

Jag blir alltid peppad av att läsa om hur folk har kämpat för att nå dit de vill. Vilka upp- och nedgångar de har haft. Vad som har krävts för att de ska lyckas. Om de gjort några uppoffringar och hur resan har varit. Det är inspirerande och får mig att fundera på vart jag vill och hur jag ska nå dit.

Själv har jag några till punkter som är viktiga för mig:

  1. Sätt upp delmål på vägen – för varje delmål du når känner du dig lite starkare
  2. Det är okej att misslyckas. Var beredd på att vägen mot dina mål inte behöver vara spikrak. Ibland kan det kännas som att man tar två steg fram och ett tillbaka. Det handlar bara om att orka fortsätta och inse att för varje motgång får du nya lärdomar.
  3. Våga fråga om hjälp och råd. Våga ta för dig. Våga stå upp för det du tror på.

Nu ska jag sätta mig och göra upp en plan för våren 👍

I morse kom tårarna. Efter en hyfsad natt (men flera andra med för lite sömn) så blev det en liten tårkaskad. Efter en stund insåg jag att det bara är hormoner i kombination med sömnbrist och att vissa dagar kommer vara lite tuffare. Och just nu känns det ganska bra igen.

Nyfödd bebis
Maximilian är så snäll och när han inte sover ligger han och ser sig förundrat omkring.

Maximilian är verkligen så himla snäll. När han är vaken ligger han mest och tittar sig förundrat omkring och jag vill bara krama om honom, mest hela tiden. Sedan sover han fortfarande otroligt mycket.

Att göra upp delmål underlättar

I dag tog jag bort förbandet över kejsarsnittet. Ett steg i rätt riktning mot läkning. Just nu är ett mål att orka ta en ordentlig promenad. Men för att kunna göra det krävs delmål. Och jag, som älskar listor, får göra en delmålslista för att ha något att kämpa mot. Viktigast av allt är att lyssna på kroppen. Säger den ifrån, då är det bara att ta det lugnare och låta det gå lite tid.

Första utflykten med Lilleman

Första utflykten gick till Ulriksdals Slottsträdgård. Så mycket vackra blommor och en härlig miljö att strosa runt i.

I går gjorde vi första utflykten, en tur till Ulriksdals Slottsträdgård, där vi bland annat köpte tulpaner. Kan inte få nog av dem och det lyser verkligen upp här hemma när det är grått och trist utanför.

I dag kommer bli en lugn dag. Behöver tid för återhämtning och bara vara. Ska vila om en stund, läsa en bok och dricka en kopp te. Fundera på framtiden. I morgon blir det lite mer fokus på manus och annat.

Jag hade ju även en plan kring att börja meditera några minuter varje dag. Det kanske är dags att börja med det nu. Andas och fokusera inåt. Tror det gör mycket för välbefinnandet.

Nu är det dags att vila en stund. Hoppas ni har en fin dag allihopa.

Tulpaner vårbukett
Fick med mig en riktig vårbukett hem.

Peder Fredricson tog hem folkets pris, Jerringpriset, på idrottsgalan i natt. Det gör mig så oerhört glad att ridsporten uppmärksammas.

Peder Fredricson tog hem OS-silver i hoppning i somras och igår vann han folkets pris, Jerringpriset, på Idrottsgalan. Hela dagen har sociala medier svämmat över av folk som har kritiserat men också försvarat vinsten. För det är folket som har röstat och det är extra roligt att man faktiskt får se hur stor ridsporten är och hur mycket Peder Fredricsons bedrifter på hoppbanan betyder för människor runt om i Sverige.

”Det är ingen riktig sport”

Dessutom är det roligt att ridsporten får ett lyft, att det visar hur många det faktiskt är som sysslar med sporten, trots betydligt sämre bidrag från staten, jmf med fotboll eller andra typiska ”killsporter”. Trots att ridsporten får utstå kommentarer som att det inte är en ”riktig sport” och inte får jämförelsevis så mycket uppmärksamhet eller bidrag för att fler ungdomar ska kunna utöva sporten, trots det, är ridsporten Sveriges näst största ungdomssport. Bara fotbollen är större (och billigare). Tänk om ridsporten också skulle få bidrag från staten. Jag är övertygad om att ännu fler skulle välja den här underbara idrotten.

I de här diskussionerna på sociala medier har jag läst en massa märkliga uttalanden från folk. Bland annat har en kommentar dykt upp rätt många gånger i olika former men med samma budskap: ”Det är ingen idrott, hästen gör allt jobb”.

Till dessa personer säger jag så här: Den som påstår att man ”åker” häst kan inte ha mer fel och har förmodligen aldrig suttit på en häst heller. För den som har tränat dressyr eller hoppning vet att det kräver massor i styrka, kondition, balans och koordinering. Dessutom måste du vara samspelt med hästen för att det ska bli bra. Det kräver mycket känsla för att få till det.

Att avfärda ridsporten, som är så stor i Sverige och utövas av så många personer, visar hur dålig koll man har. Dessutom är det lite märkligt att sportjournalister runt om i landet ägnar så pass lite tid åt att rapportera om ridsporten när den är så stor som den är och dessutom engagerar så många människor.

Ett samspel mellan ryttare och häst som kräver sitt

För mig betyder hästar och ridsporten otroligt mycket. Ända sedan jag började på ridskola för nästan 30 år sedan, för att senare gå över till medryttarhästar och egen häst, har jag älskat att var i stallet och bland de fantastiska djuren. Att rida kräver sitt i styrka, balans och kontroll, det är ett samspel mellan ryttare och häst och när allting fungerar känns det så otroligt härligt. Och när man flyger över hinder får man otroliga adrenalinkickar och kan knappt sluta le för att det är så kul.

Hästen ger så otroligt mycket tillbaka. Det är inte bara en pryl utan det är en levande varelse som man kan känna så mycket närhet och kärlek till. Att pyssla i stallet, umgås med hästar och andra likasinnade, det är underbart. Bara att komma till stallet ger ett lugn. När jag hade min egna häst och hängde i stallet minst fem dagar i veckan var det som min andra familj med alla ryttare och hästar. Vi hade otroligt kul tillsammans.

Nu har jag en mindre paus i ridningen men om några månader, när kejsarsnittet är bra igen, då kommer ni se mig i stallet och på hästryggen igen. För har man en gång börjat, då är det väldigt svårt att sluta ❤️

Har precis pratat med min skrivcoach och jag är sååååå redo att börja redigera boken. Eftersom det dröjer någon vecka innan jag får tillbaka all feedback kom vi överens om att jag skulle börja arbeta med inledningen som behöver skruvas till.

Ni anar inte hur pepp jag är på att börja redigera manuset igen. Eftersom bebis sover rätt mycket just nu är det perfekt att ta den tiden till att jobba med manuset (och vila eftersom jag fortfarande är rätt trött). Mina arbetsdagar är just nu måndagar och tisdagar men vi får se hur det blir framöver.

Nu måste jag däremot vila och äta lite lunch. Det tar på krafterna att amma halva nätterna med lite sömn som följd. I dag fick vi ett bra råd av vår BVC-sköterska som var hemma hos oss. Hennes tips är att försöka hålla Lilleman vaken lite mer på kvällarna för att han sedan ska sova bättre på nätterna. Vi får testa i kväll och se hur det blir.

Ha en fin måndag allihopa

Nyfödd bebis sömn
Jag och Maximilian vilar en hel del om dagarna 🙂