Inlägg skrivnamaj 2015

Jag är en typisk kvällsmänniska. Kan sitta uppe och skriva till långt in på nätterna och snooza läääänge om mornarna om jag bara får. Med små barn blir det inte jättelånga sovmorgnar men ändå har jag svårt att gå och lägga mig tidigt.

Men det finns en sak som jag älskar att göra tidigt. Det är att åka ut till stallet och morgonfodra. Nu var det ett tag sedan jag red men jag kan fortfarande minnas känslan att släpa sig upp alldeles för tidigt för att vara i stallet senast klockan sju. Köra bilen på så gott som tomma vägar och mötas av välkomnande gnäggande. Pyssla för sig själv i stallet, lyssna på hästarnas rytmiska tuggande efter att de fått hö, byta täcken och sen när allt var klart sätta sig på en bänk utanför stallet i morgonsolen, lyssna på morgonkvitter och ta fram en termos med te och äta ostmackor. Tystnaden innan allt vaknar till liv. Det är en härlig känsla. Att bara vara. Ensam.

Många gånger har jag tänkt att i morgon, då ska jag minsann gå upp före alla andra och sätta mig vid datorn och skriva. Det händer nästan aldrig. Att jag faktiskt går upp, utan jag snoozar på telefonen och sover vidare. I dag såg jag att DI.se har en artikel om tips för bättre produktivitet på morgonen. Kanske kan det vara något för oss morgontrötta? Men då måste vi komma ihåg att gå och lägga oss också… Läs artikeln här!

bamseIbland kan jag verkligen sakna att komma ut tidigt till stallet och starta dagen före alla andra…

Att skriva en bok är utmanande, frustrerande och jättejobbigt emellanåt. Det handlar om att skriva om och ändra. Ta bort sådant man egentligen gillar men som inte passar in i storyn. En jäkla kamp helt enkelt.

I veckan hade jag första mötet med min redaktör. Hon kom med massor av kloka synpunker och efter mötet kände jag mig rätt utpumpad. Som en urvriden trasa ungefär. Men det är så det är. Ibland går det upp, ibland går det ner. I bland undrar man (= jag) vad jag har gett mig in på. Men sedan kommer de där dagarna då allt bara flyter på och går jättebra. Jag behövde verkligen den där feedbacken. Helt plötsligt har skrivandet lossnat och storyn får ett helt annat djup och blir mer avskalad. Tänk vad bra boken kommer bli när den är klar! Så förväntansfull och hoppas att ni också är det 🙂

 

Just nu flyter det på som bara den med skrivandet. Min extremt ambitiösa plan ser i dagsläget ut att gå i lås, jippi. I morgon har jag dessutom mitt allra första möte med min redaktör. Vi talade i telefon förra veckan och nu har hon läst första halvan av råmanuset. Gissar att jag kommer få en hel del att tänka på och skriva om men just nu känns det bara bra. Gillar ju att få feedback som kan göra min story ännu bättre.

Eftersom jag ofta är hemma och skriver kan det gå en hel dag utan så jag knappt lämnar hemmet förutom när jag lämnar och hämtar barnen på skola och förskola. Inser att jag måste rycka upp mig och börja motionera lite mer för att vågen inte ska fortsätta åt fel håll. Att småäta choklad mellan skrivpassen är kanske inte det bästa för ett sunt leverne. Därför är mitt nya löfte till mig själv att röra på mig minst en timme om dagen, så att jag kan fortsätta äta gott då och då. Jogga, promenera, cykla, what ever! Därför är det dags att snöra på sig joggingskorna och bege sig ut på Gärdet och Djurgården i kylan. Kanske kan jag få ännu mer idéer under joggingrundan.

 

Min huvudkaraktär Rebecka i Drömstigen är ju journalist, något som jag själv är utbildad till och har arbetat som.

I dag behövde jag däremot få extrahjälp och bollade några idéer jag har med en tjej som är supergrym på journalistik och har arbetat som journalist i många år. Bland annat som chef för en stor featureredaktion. Det blev en lång fika på Bistro V på Strindbergsgatan där vi diskuterade en del av boken och jag fick en massa värdefulla tips och råd. Känns superbra och är så glad över hjälpen jag fick. Resten av dagen ska jag ägna åt att skriva på manuset. Ett steg närmre slutmålet!