Inlägg skrivnafebruari 2016

Det här med att vara utbränd, eller gå in i väggen som många säger. Det är så himla lätt att hamna där. Så lätt när man har svårt att säga nej och alltid vill leverera.

Jag har varit nära att bli utbränd tidigare, något som har gjort mig extra lyhörd för min kropps signaler på att jag arbetar för mycket och vilar för lite. Tecken kan vara tryck över bröstet, yrsel,koncentrationssvårigheter, svårt att sova eller drömmar som handlar om jobb och lite mera jobb. I dag skulle jag ta kroppens signaler på allvar, bromsa och fundera på vad jag kan göra annorlunda.

Dagens arbetsklimat är tufft för många. Personal dras in och de som är kvar förväntas göra allt arbete men nu på färre personer. Det gör att många får en stressig vardag där det förväntas att man gärna ska vara tillgänglig dygnet runt. Det är ett arbetsklimat som inte fungerar. I stället får arbetsgivarna allt fler personer som blir sjukskrivna och som mår dåligt.

Jag hör folk från olika branscher prata om samma sak. Arbetsbördan blir hela tiden tyngre, arbetstiderna längre och tid för återhämtning allt kortare.

Jag lovade mig själv efter att jag var nära att bli utbränd, att aldrig mer låta ett jobb sluka mig så pass att jag inte har tid med familj, vänner och privatliv. Och det är ett löfte jag tänker hålla. Mina barn är små och kommer inte vara det särkilt länge till. De här åren vi har tillsammans vill jag ta tillvara på. Jag vill orka umgås med dem, baka, pyssla, lyssna, prata, se på film, läsa böcker, göra aktiviteter, resa och mycket mer till hundra procent. Inte bara vara där till femtio procent eftersom mina tankar är på annat håll.

För att klara det måste jag våga stå upp för mig själv. Jag måste våga säga nej när det blir för mycket och jag måste våga ställa krav på min arbetssituation. Jag vet att många inte kan eller har svårt att påverka sin arbetssituation men om man inte försöker ändra på något kommer heller ingen förändring att ske. Om folk inte vågar tala om att det har för hög arbetsbelastning eller ge förslag på hur arbetet skulle kunna bli mer effektivt kommer det inte hända något. Cheferna och företagen kommer fortsätta pressa. Fler kommer bli sjukskrivna. Förändring kommer genom att man vågar stå för sig själv och vågar säga vad man tycker. Tystnad kommer aldrig leda till förändring!

Ville sover och jag sitter och arbetar i vardagsrummet. Jag och Ville har haft en härlig dag i dag. Patrik och de stora kidsen åkte på sportlov i morse och jag och Ville stannade hemma.

Insåg hur viktigt det är att bara vara med ett barn i bland. Ge dem sin fulla uppmärksamhet. Det betyder så mycket för dem och det är väldigt roligt för mig. I dag har jag och Ville byggt tågbana, lagat pannkakor, promenerat på Djurgården (Ville satt i vagnen som har alldeles för lite luft i däcken och jag puttade på, phu) och bakat chokladbollar. Ville har varit sprudlande glad hela dagen. Pratat massor och varit supermysig.

Nu på kvällen har han tittat på barnkanalen medan jag passat på att bläddra igenom lite olika magasin som jag inte hunnit läsa än. Hittade bland annat fantastiska recept till påsk och suktade efter ny härlig inredning. Känns verkligen som att vi har haft tid för återhämtning.

Promenaden på Djurgården var jättehärlig. Det var så länge sedan jag promenerade där och i dag insåg jag hur mycket jag saknar det. Förut brukade vi cykla med barnen eller promenera runt Djurgården rätt ofta. Det finns så enormt mycket trevliga cafén att stanna på och i bland har vi haft med oss egen fika. Det måste vi verkligen ta upp nu i vår.

Insåg även att jag behöver röra mer på mig. Det blev rätt flåsigt att gå sju kilometer med vagnen. Ytterligare ett skäl till att ta upp Djurgårdsrundorna igen. Kanske till och med börja löpträna igen nu när vädret tillåter.

Jag och Ville på Djurgården
På väg längs Djurgårdskanalen.


Kungliga motorklubben
Ett av alla fik längs vägen. Många som var ute i det vackra vårvädret…

Djurgården
Underbar promenad som verkligen behövdes.

Är det vårvädret som gör att jag längtar efter att renovera och fixa i ordning hemma? Eller är det bara det att hemmet verkligen verkligen behöver ett lyft?

Vi bor fint. Jättefint. Men det sista i arbetsrummet behöver fortfarande göras i ordning. Gardiner hängas upp i vardagsrum och sovrum samt hemmet förnyas med textiler och blommor. Dessutom behöver kök och barnens rum rensas ur. Känner hur det kliar i fingrarna efter att få sätta igång.

Vet inte om det är vårkänslor som har slagit sitt grepp om mig eller om det är något annat. Men plötsligt längtar jag efter att besöka Ulrikdals trädgård och handla en massa fina blommor, baka en morotskaka och bara bona in mig här hemma.

Tyvärr får hemmafixet vänta ett litet tag till. I dag har jag roddat lite mer med Drömstigen. Skrivit en del texter och planerat releasefesten. Måste skicka ut ett save-the-date och även säkra upp lokal med mera. Dessutom är det en massa annat som ska fixas med. Bland annat en enorm tvätthög som vi har kämpat med under kvällen.

Höjdpunkten var ändå lässtunden med barnen. Vi läser fortfarande Fem söker en skatt och nu har det blivit riktigt spännande. Så spännande att barnen somnade alldeles för sent eftersom vi var tvungna att läsa ett extra kapitel 🙂

Hoppas ni har haft en fin dag allihopa!

varkanslor_unsplash

En härlig bild från Unsplash.com som får mig att längta efter knoppar på träden, knastrande grus under fötterna och en kopp te medan jag lutar mig mot en solvarm husvägg.

Åh vilken helg vi har haft. Två dagar med skidåkning tillsammans med vänner och barn. Kunde inte vara bättre uppladdning inför veckan.

Isabelle grät igår kväll när vi kom hem. Hon ville fortsätta vara med Sonja. Ville grät han också, han var arg för att han inte fått åka skidor med oss (trots att han varit superglad hela helgen med mormor och morfar, gått på bio och kalas på lekland.)

Jag har inte åkt skidor sedan vi var i Åre förra året men det var så himla kul att vara i backen igen. Det är något speciellt med skidsemestrar. Luften, naturen, adrenalinet i kroppen och värken i låren efter ett snabbt åk i en brant backe. Nu tog vi det mest lugnt eftersom vi hade alla barn med oss, men några gånger åkte jag själv ner och det är ren lyckokänsla. Sedan är det extra kul att se hur barnen utvecklas och hur roligt de tycker att det är.

Totalt var vi tolv personer som reste till Romme. Det blev skidåkning, after ski, bandvagnstur upp till toppen för fondueafton och våffellunch. Även en massa varm choklad med vispgrädde slank ner. Jag behöver verkligen sådana här helger. Att bara vara med familj och vänner och ha roligt ihop.

liften_tjejerna

romme_skidor

choklad_vispgradde

familjen_romme

Eftersom jag inte hinner skriva lika mycket på manuset nu när jag är på Bonnier Tidskrifter måste jag verkligen försöka hitta stunder på dagen då jag kan klämma in lite skrivtid. De senaste veckorna har jag däremot hunnit fundera mycket på handlingen och kommit fram till många bra idéer.

Jag börjar gilla min huvudkaraktär Emma mer och mer. Hon är tanklös och vill att alla ska gilla henne. Något som gör att hon hamnar i trubbel rätt ofta. Jag har ju skrivit rätt mycket redan men de senaste veckorna har jag börjat tänka om och inser att jag kommer behöva skriva om en hel del. Men men, det är så författarskapet är. Man skriver, skriver om, skriver nytt, raderar och skriver lite mer. Hela tiden. Till slut blir det boken som står i butikerna. Men det är en lång väg och verkligen inte spikrak.

Nu ska jag åka hem till min farmor och hjälpa till med lite packning. Som sagt. Det är mycket som händer just nu och tiden är väldigt knapp. I helgen ska vi åka skidor med barnen och en massa vänner. Längtar!

Ha en fin torsdagskväll allihopa!