För tre veckor sedan blev jag fyrabarnsmamma. Något som fått många i min omgivning att brista ut i häpna utrop och frågor som: ”Hur ooooooorkar du?” och ”Men har DU fyra barn, du ser ju så uuuung ut” eller ”Fyra barn!!!” följt av himlande med ögonen och en utpumpad min.

Att gå från tre barn till fyra har än så länge inte påverkat oss så mycket. Nu är Maximilian inte särskilt gammal, bara tre veckor, men de andra är så pass stora och ganska självgående. Just nu är det faktiskt enklare än vad det var när Ville kom och jag hade en nyfödd, en tvååring och en fyraåring att ta hand om.

Antalet barn i relation till ålder är det som påverkar

Självklart är det en stor skillnad att ha en liten bebis i huset igen, men det är det ju oavsett om man har ett, två, tre eller fler barn. Att vara förbi sig av trötthet vissa dagar är man ju oavsett antal barn. Eller att känna sig som en mjölkmaskin och försöka vagga och lugna när bebisens mage krånglar. Men det är inget extra specifikt med att ha just fyra barn. Det jag tror påverkar allra mest, i de flesta familjer, är antalet barn i relation till ålder.

Jag kanske kommer tänka annorlunda när Maximilian blir större, men just nu känns det bara bra. Visst finns det lite logistiska problem som att man måste ha en större bil med fler säten (vilket vi hade turen att redan ha) och det kanske är svårare att få barnvakt, dyrare att åka på semester med mera. Men just nu känns det som att allt rullar på riktigt bra (jag lovar att uppdatera allt eftersom för att se vilka hinder/positiva saker som dyker upp längs vägen).

Märkliga kommentarer redan med trean

Ärligt talat fick jag en hel del märkliga kommentarer redan när jag väntade Ville. Bland annat att jag inte kunde arbeta längre eller satsa på mitt jobb, nu när jag skulle ha tre barn. En kommentar jag hade väldigt svårt att förstå. För man måste väl hämta och lämna på förskola och skola oavsett antal barn? Och laga mat, läsa sagor och umgås med familjen? Varför skulle man inte kunna fortsätta som förut med ett extra barn?

Underbart med en stor familj

Att ha en liten fyra är helt fantastiskt. Men inte för att han är nummer fyra utan för att det är härligt att ha en liten bebis i huset igen. Sedan är det såklart underbart att ha en stor härlig familj. Den här gången har vi dessutom mer erfarenhet, stressar inte upp oss i onödan, tar dagen som den kommer och har det väldigt väldigt bra. Och alla syskon avgudar sin nya lillebror och slåss nästan om vems tur det är att hålla och gosa med honom.

När det är dags att laga mat är det alltid någon som vill hålla honom under tiden. På morgonen när jag gärna sover liiiite till efter en tuff amningsnatt finns det alltid någon som vill vara med honom innan skola, förskola och jobb. Det finns alltid en öppen famn.

Så skillnaden mellan att ha tre och fyra barn har jag inte riktigt märkt av särskilt mycket just nu. Snarare är det bebisperioden som kan vara lite tuff. Men som jag redan skrivit, det är det ju med de allra flesta bebisar, oavsett antal syskon 🙂