Jag har precis satt mig framför datorn för kvällspasset med manuset. Det går långsamt framåt men inte alls i den takt jag skulle vilja. Som jag längtar tills den dag jag kan sätta punkt och skicka in till agent och skrivcoach igen.

Jag tror att manuset kan bli bra. Till och med jättebra. Men det krävs hårt jobb för att få ett manus klart. Det krävs många timmar av blod, svett och tårar. Ibland skrattar jag högt, ibland känns det som att fingrarna flyger över tangenterna och ibland vill jag bara gråta och kasta iväg manuset.

Just nu är jag inne i en period då jag mödosamt tar mig framåt. Vrider på orden, flyttar om, lägger till och ser hur manuset sakta blir lite bättre än tidigare. Ett stort jobb men så mycket värt det när allt är klart. Att lägga ner tid och engagemang på manuset är det bästa man kan göra. Ett manus är ingen quick fix, det är ett hårt jobb!