Inlägg skrivna avJenny Fagerlund

Bjöd hem mina fina författarvänner Gabriella Ullberg Westin och Anne-Marie Schjetlein på lunch idag. Det blev en eftermiddag med bubbel, god mat och en massa författarprat.

I dag hade Gabriella tagit med sig en flaska bubbel och vi passade på att fira mitt tvåbokskontrakt med Norstedts och Anne-Maries nya bok Döden ingen ser.

Eftersom man oftast sitter ensam i sin skrivbubbla är det alltid mysigt att träffa andra som skriver. Utbyta erfarenheter och prata en massa om allt möjligt som rör skrivande. Nu känner jag mig peppad att fortsätta redigeringen av manuset.

Mysigt att träffas och umgås en hel eftermiddag.
Bjöd på kantarellrisotto och parmaskinka till varmrätt och äppelpaj till efterrätt. Lite höstigt och härligt.

 

Supergulliga Gabriella hade köpt med sig bubbel.
Maximilian sov under en stor del av lunchen. Sen fick han vara med och äta yoghurt med päronsmak medan vi åt äppelpaj 😉

Måndag och ny vecka. De närmsta veckorna är det mycket redigering av manuset som gäller (som jag redan berättat om :)) . Jag har skrivit tidigare om redigeringsprocessen, bland annat här. Men den här gången är det lite mindre grovjobb än tidigare.

Jag ska fortfarande slipa på själva handlingen och de olika karaktärerna. Och det kommer förmodligen även bli några nya kapitel och lite annat smått och gott. Så här ser den här redigeringsrundan ut ungefär:

1. Läsa igenom manuset från början till slut. Gå igenom min förläggares kommentarer samt addera till mina egna funderingar. Detta gör jag för att få en överblick över manuset, karaktärerna och handlingen.
2. Börja ändra. Jag tar ett spår i taget. Redigerar till exempel en karaktär som ska vara lite mer sympatisk, går då igenom karaktären där hen finns med i hela manuset innan jag ger mig i kast med nästa redigeringsåtgärd. Detta gör jag för att hålla ihop den röda tråden och inte bli splittrad i redigeringen. En sak i taget med andra ord.
3. Läsa igen. När jag ändrat allt som ska ändras i manuset går jag igenom hela berättelsen en gång till. Ändrar småfel som stavfel, upprepningar mm. Stämmer av att jag inte har missat något i storyn under alla ändringar med mera.
4. Skicka in. När allt är klart skickar jag in till min förläggare som går igenom hela manuset och kommer tillbaka med ny feedback.

Gillar redigeringsprocessen väldigt mycket. Att jobba med en text för att den ska bli ännu bättre. Så nu är det bara att sätta igång 🙂

Sitter i soffan iklädd pyjamas och dricker en kopp te. Njuter till max av att det är helg och att veckans frilansartiklar är inlämnade. Nästa vecka kommer bli väldigt intensiv den också och det känns verkligen att hösten har dragit igång ordentligt. Men i dag har jag njutit av ledigheten, hängt i stallet hela dagen med Isabelle och fikat med vänner. Även i morgon är planen att ta det lugnt och inte tänka allt för mycket på jobb 🙂

 

Han är världens goaste bebis. Nästan alltid glad, nyfiken och underbart härlig. Nu är jag ju partisk men kärleken blir bara större och större för varje dag till den här lilla fina människan. I dag hände däremot något som är de flesta föräldrars stora skräck, Maximilian satte i halsen och fick inte luft…

Min söta bebis ❤️

Skrev en artikel om hur man barnsäkrar hemmet för många år sedan. Men ämnet är ständigt aktuellt och efter i dag känns det extra högaktuellt. För tidigare i dag satte Maximilian en fjäder (som kom från en av soffkuddarna) i halsen.

Jag brukar annars ha hökögon och skanna av de rum vi vistas i för att se till att inga små föremål ligger på golvet. Men just den här lilla fjädern hade jag missat, och plötsligt hör jag bara hur han hulkar och hostar och inte får luft.

Känslan man får i det ögonblicket, när man inser att han inte får luft, är hemsk. Tankarna hinner rusa flera varv medan paniken tilltar. Som tur var gick allt bra och han kunde skölja ner fjädern med lite vatten.

Det hela gick på några sekunder men jag var helt skakis. Tankarna på vad som skulle kunna ha hänt ville inte riktigt lämna mig, För jag vet ju hur snabbt det kan gå innan det är försent. Och ingen ambulans i världen hinner komma fram i tid om man sätter i halsen och inte får luft. Om de inte är runt knuten…

Händelsen fick mig även att tänka på hur dyrbart livet är och hur det kan förändras på bara några sekunder. Nu ligger Maximilian och sover i sin säng och jag kan inte låta bli att kika ner och lyssna efter hans andetag. Jag vet ju att han mår bra igen, ändå är det svårt att inte vara orolig. Men det är nog en mammas jobb ❤️

 

Med bus i blicken. Det gäller att vara med och se till att ingenting farligt ligger framme. Det kan gå så otroligt fort.

Med fyra barn och en hektisk vardag är det lätt att man bara rusar på. Men den senaste tiden har jag försökt hitta små andningshål då jag kan ta det lugnt och vila och inte bara jobba och stressa runt.

Att inte stressa runt allt för mycket utan njuta av vardagen känns mer och mer viktig för mig. Speciellt när jag har mycket jobb och dagarna bara rusar på. Då är det skönt att sno åt sig en kvart med en kopp te och en bra bok, ta ett bad när barnen har gått och lagt sig, se en bra film eller hämta barnen tidigare och göra en utflykt.

Jag är ett stort fan av utflykter. Älskar att åka till en härlig plats, promenera, upptäcka nytt, fika med mera. Tycker det är lika härligt att gå bort till parken och grilla korv med barnen som att ta en lång cykelutflykt på Djurgården eller åka ut till skogen med familjen och ha picknick.