Alla som har en hund vet hur lätt det är att man börjar prata med andra som har hundar när man är ute på promenad. Likaså är det med bebisar. Helt plötsligt öppnar en ny värld upp sig där man småpratar med folk i affären, på caféet och andra ställen.

En söt bebis öppnar upp för många samtal.

Även på förskolan och skolan har Maximilian varit en ”prat”öppnare. Och visst är han gullig, vår lilla sladdis. Okej, han kanske inte riktigt är en sladdis men med tanke på att det är drygt två år mellan de andra och fyra och ett halvt år mellan Ville och Maxi så känns han nästan som en liten sladdis.

Det är härligt hur socialt livet blir med en bebis. Även om det bara handlar om ett kort samtal i kön på Ica är det trevligt att småprata med folk. Egentligen är det synd att man inte är mer sådan även utan barn eller hund.

När jag och Vanessa åt frukost kom två tjejer och satte sig vid bordet intill. De hade också en liten bebis och efter en stund blev det lite småprat mellan oss. Det hade förmodligen inte varit lika självklart om vi inte hade haft bebisarna med oss.