KategoriFamilj

Jag och barnen har varit i Båstad i två dagar nu och vi njuter till max av ledigheten. Älskar att vara här och är så glad att vi kom ner, trots att vi råkade ut för lite hinder längs vägen. 

Att vara här är verkligen avkoppling. Även om jag har lite jobb att göra är det inte alls samma stress som i Stockholm. Här finns inga måsten utan vi kan ta dagarna som de kommer. 

Jag älskar dessutom miljön här nere. Att promenera på stranden, ta en fika inne i byn, ta en tur på åsen och njuta av utsikten. Idag har det varit riktigt behagligt och vi har njutit av solen längs strandpromenaden och fikat på Strands bakficka. Så mysigt. 

Att ta sig hit tog lite längre tid än vad jag trodde. Vi skulle egentligen ha åkt i måndags men allt eftersom timmarna gick insåg jag att vi skulle vara framme ganska sent på kvällen. Att komma fram till en kall stuga, med noll mat och bäckmörker kändes sådär så vi bestämde oss för att åka på tisdagsmorgonen i stället. 

På tisdagsmorgonen var planen att åka tidigt på morgonen och efter att ha släpat ut all packning, fått med mig alla barn och hunden tar vi hissen ner till garaget.

Jag har händerna fulla med olika nycklar eftersom jag ska hämta barnens golfklubbor i förrådet. När jag kliver ur hissen och samtidigt lyfter upp en stor kasse känner jag hur något glider ur min hand. Jag hinner inte se vad det är innan det åker ner mellan springorna till hiss-schaktet. Först tänker jag att vi får strunta i vad det nu var. Sedan inser jag att det är bilnyckeln som åkt ner i hiss-schaktet, och att jag inte har någon extranyckel eftersom den inte har något batteri. Panik! 

Ringer till hissoperatören och håller tillbaka tårarna som hotar att välla fram när en kvinna svarar. Efter att ha förklarat vad som har hänt lovar hon att skicka ut någon som kan hjälpa oss. Och efter två timmar får vi äntligen hjälp.

Så glad att allt löste sig och att vi kom iväg. Och nu, några dagar senare, känns den lilla olyckan långt borta 🙂 

Kallbadhuset.
Kallbadhuset. Har aldrig badat här men är riktigt sugen!
Strandpromenaden från Hotell Sand.

Regnet slår mot fönsterbrädorna och vi har precis avslutat en lång frukost. Älskar att det är helg och att jag är helt ledig utan att ens behöva snegla på mejlen. 

Foto: Kajsa Göransson

Det var länge sedan jag gav mig själv ledigt en hel helg. Alltid är det något som ska fixas eller ordnas med men nu har jag bara hängt med familj och vänner. 

Vet inte om det är hösten men just nu har jag ett så stort behov av att boa in mig. Fixa hemma, göra fint och pyssla. En härlig känsla. Det känns nästan som lite nystart. Som att göra en rejäl vårstädning i hemmet och i livet. Något man behöver göra ibland. 

I veckan som kommer ska jag besöka en spännande arbetsplats för att göra research till min nya bok. Något jag ser jättemycket fram emot. Det blir även en del frilansjobb, skrivande på nya manuset, besök på Ulriksdals trädgård med en fin författarvän, bokklubbsträff med några andra fina författarvänner, firande av bröllopsdag och en massa annat. En vecka att se fram emot. 

Nu har jag däremot lovat min sjuåring att promenera till Fältöversten och låta honom shoppa för sina födelsedagspengar. Pokémonkort är tydligen målet 🙂 Tänkte även passa på att svänga förbi frisören och se om de har en ledig tid för att klippa mina yngsta små hjärtan. 

Önskar er en härlig söndag! 

Hurra, i dag släpptes 24 goda gärningar som pocket. Så himla kul. Idén till boken fick jag i London. Och när jag fyllde år var det några personer som gjorde goda gärningar för mig. Så oväntat och fint!

Handling: 24 goda gärningar handlar om Emma, som har svårt att gå vidare efter sin mans död. Efter att ha hjälpt en äldre man att komma hem i snöstormen bestämmer hon sig för att göra 24 goda gärningar, en för var dag fram till julafton. Under dessa vintriga dagar kommer hon i kontakt med olika personer som kommer påverka hennes liv på olika sätt.

Om idén: Idén till boken föddes då jag var i London med min man och äldsta son för många år sedan. Vi var på en plats med massor av folk och tanken slog mig, vad gör vi om det inträffar något här? Hur tar vi oss i säkerhet? Och vad händer om vi inte lyckas ta oss i säkerhet, eller om en av oss gör det men inte de andra. Där och då föddes idén till 24 goda gärningar som handlar om att våga gå vidare efter en förlust.

Boken utspelar sig i en härlig vintrig miljö med mycket julkänsla och tar upp teman som förlust och ensamhet men den förmedlar även hopp och värme.

Jag älskade att skriva den här boken och liksom mina andra böcker har den en speciell plats i mitt hjärta. När jag skrev 24 goda gärningar hade min farmor precis gått bort, bara en månad innan jul. Vi stod varandra väldigt nära och jag tror att den äldre kvinnan i 24 goda gärningar, Lilian, fick låna ganska många karaktärsdrag av min farmor 🙂

Att få 20 goda gärningar i present: Apropå goda gärningar. När jag fyllde år fick jag en fantastisk gåva av mina barn. En ask med tjugo lappar i. På varje lapp står det olika tjänster som jag kan be barnen om. En gärning för varje lapp. Bland annat står det: gå ut med Sigge, hjälpa till med maten, städa, göra te och andra fina saker. Blev så otrolig glad över den här fina presenten. 20 goda gärningar!

Asken med 20 goda gärningar från mina barn!

Igår träffade jag mina bästa vänner Jenny och Victoria. Det blev en eftermiddag och kväll full av samtal och umgänge. Som jag älskar de här stunderna.

För det är speciellt att få komma hem till en nära vän. Sätta sig vid köksbordet, dricka en kopp te och bara prata om allt mellan himmel och jord.

Prata om drömmar, bläddra i broschyrer, berätta om det senaste som har hänt, om förhoppningar, om besvikelser och om drömmar. Prata om de små sakerna och om de stora sakerna. Ingenting är oviktigt eller dumt att prata om.

Att få umgås med vänner som känner en utan och innan. Som inte dömmer och som känner en utan och innan. Det är så värdefullt och jag är så enormt tacksam över att jag har de här två underbara kvinnorna i mitt liv.

Igår blev det fika, promenader, vi gick för att handla tacos som sen alla hjälptes åt att laga till. Jag skar grönsaker, Victoria stekte vegofärs och köttfärs, Jenny dukade och tog hand om sin fantastiskt gulliga fyramånaders bebis Selma. Victorias dotter Cassandra hjälpte till med maten. Max fick också hjälpa till att duka på sitt sätt, Melissa, Maja och Ebba lekte med Sigge och det var sådär bullrigt, glatt och härligt som man bara vill att det ska vara. Underbart. (Mina stora barn är hos farmor och farfar i Båstad så det var bara jag och Max (och Sigge) som kom från min familj 🙂 ).

Och det bästa av allt. Mobilen låg i hallen hela eftermiddagen och kvällen. Inga kort, inga störande signaler. Bara vi, i nuet. Precis som det ska vara!