KategoriGraviditet

Viktnedgång graviditet – Som ni vet är jag inne på en ny viktresa just nu – att gå ner i vikt efter graviditeten – och som jag har skrivit tidigare går det långsamt framåt. Det positiva är att jag känner mig väldigt motiverad till att komma i form igen. Något som tydligen är vanligt när man precis har varit gravid. I wonder why 😉

Har precis läst en massa om hur mycket kalorier man behöver äta när man ammar (500 kcal extra utöver vanliga intaget) och hur man ska tänka kring att komma i form efter en graviditet.

Mitt mål är att gå ner 10 kg. Det betyder att jag kommer gå ner 2 kg mer än innan jag blev gravid. Ändå är det 2 kg över det jag vägde innan jag blev gravid med Ville. Dessa 10 kilo gissar jag kommer ta en större del av året att gå ner. Men hellre långsamt och bra än snabbt och osunt.

Provade lite kläder i dag, en dyster historia eftersom nästan ingenting passar. Samtidigt ger det en extra morot till att kämpa på. Innan sommaren måste jag komma i de flesta av mina kläder, även om vikten inte kommer vara på samma nivå som tidigare.

Hälsoplanen för veckan är därför att:

  1. Ha koll på kosten och kaloriintaget. Det betyder att äta sund mat och inte överstiga det kaloriantal som jag behöver när jag ammar (500 kcal extra utöver det dagliga intaget). ABSOLUT INTE BANTA!!!
  2. Inga onyttigheter förutom fredag som är min ätardag. (man måste ju ha fredagsmys med familjen). Undantag för en mörk chokladbit ngn gång då och då. Svårt att hålla mig från chokladen just nu.
  3. Fortsätta med promenaderna, 10 000 steg om dagen. Har inte lyckats komma upp i det än men det börjar närma sig.
  4. Försöka få till en hyfsad sömn (ha ha med liten bebis)
  5. Dricka mycket vatten – det gör jag redan nu men verkligen se till att jag får i mig den vätska som jag behöver.
  6. Äta mycket frukt och grönt
  7. Börja kolla upp styrkeövningar som jag kan starta med om någon vecka när jag får ok från min barnmorska. Åh, vad jag längtar. Är väldigt sugen på att börja med coreövningar. Känner att min rygg strejkar till och från och skulle verkligen behöva stärka upp coremusklerna…

Tre dagar gammal vilar han bredvid mig i soffan här hemma. Vår nyfödda son Maximilian. Jag vet knappt var jag ska börja, men vi är så otroligt glada över vår vackra och fantastiska lilla pojke.

Förlossning, nyfödd bebis
Maximilian bara ett par timmar gammal. Fortfarande lite problem med andningen men innan vi åkte hem var han okej.

Jag och Patrik lämnade lägenheten strax före klockan sju på måndagsmorgonen medan min mamma stannade kvar för att ta hand om alla barnen. När vi stod i hissen på väg ner till garaget sa jag till Patrik ”Tänk, om en och en halv timme har vi vår bebis hos oss.” Riktigt så blev det inte. Han kom först vid lunch på grund av klantiga mig.

Klara drycker var okej att dricka innan fem på morgonen, ingenting annat. Så tio i fem gick jag upp och tog ett glas nyponsoppa och ett glas vatten. Perfekt, tänkte jag. Inte så perfekt, tänkte operationspersonalen när jag berättade om mitt intag. Nyponsoppa är ajabaja och de fick helt enkelt flytta min operation några timmar och ta dem som skulle komma efter oss på vår tid.

En aning pinsamt men när vi väl fick komma till operation var alla otroligt gulliga och snälla. Speciellt narkossköterskan och narkosläkaren var helt underbara. Jag hade sagt att jag var lite orolig för operationen och de var supersnälla, trevliga och pratade på om allt mellan himmel och jord. Förmodligen för att lugna mig men det hjälpte. De förklarade också alla steg de gjorde och vad som hände på andra sidan ”duken”.

Så kom han. Och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Min fina fina bebis. Efter ett snabbt hej försvann de iväg med honom till ett angränsande rum och Patrik följde med. Tydligen hade han svårt att få igång andningen och en barnläkare tillkallades. Men efter en liten stund var det okej och hela familjen kunde vara på uppvaket tillsammans efter att jag blivit ihopsydd igen.

Det är första gången jag verkligen har kunnat njuta direkt av min bebis. Det har inte varit någon dramatik, jag har fått träffa min bebis på en gång och jag mådde jättebra direkt efter operationen. Hade ork och energi att bara njuta av vår son redan från start.

Två dagar stannade vi på BB och i går fick vi åka hem. Jag ska inte säga att det har varit helt enkelt. Jag har ont i såret, svårt att sova i en bekväm ställning, ont när jag skrattar, hostar eller gör något annat ansträngande. Det är svårt att kliva i och ur sängen eller soffan och jag äter smärtstillande. Samtidigt vet jag att allt det här kommer att gå över. Det kommer bara ta sin lilla tid och jag måste ha tålamod.

Har även fått en släng av baby blues i dag. En kombination av för lite sömn, onda bröst och en massa hormoner. Vet att även den kommer gå över och då är det lättare att stå ut med att jag känner mig deppig och ledsen just nu.

Just nu tror jag att jag har fått världens snällaste bebis (förutom att han ska äta hela nätterna) men han sover, äter och sover. Han skriker knappt och verkar på det hela taget väldigt nöjd. Men som sagt, det kan nog ändras om några dagar/veckor så jag njuter just nu.

Alex, Isa och Ville är extremt förtjusta i Maxis (Maximilian är hans namn) och de vill gärna hålla, hjälpa till med blöjbyten och vara i hans närhet.

Och Patrik, min underbara fantastiska man. Han gör allt. Tar hand om familjen, handlar, fixar, hämtar, lämnar, tar nästan alla blöjbyten, hjälper till att lyfta dag som natt och är ett extremt stöd. Medan jag vilar ser han till att allt rullar på och trots att han också sover dåligt (eftersom han hjälper till med allt runt omkring på nätterna även om det är jag som matar) så har jag inte hört honom klaga en enda gång. I stället ger han en extra kram när tårarna kommer utan anledning (baby blues som sagt) och bara finns här.

Nu måste jag vila lite innan det förmodligen är dags för några maratonpass med amningen i natt. I morse gav jag faktiskt napp för första gången. Men efter nästan sex timmars snuttande kändes det som att det inte var maten Maximilan var ute efter längre… 😉

Jag kommer lägga upp lite fler bilder men än så länga har jag inte riktigt orka ladda ner alla.

Ps. Jag har även fått feedback på manuset, men det får jag skriva om i ett annat inlägg. Just nu är det bebisbubbla som gäller. Ds.

Sitter på BB med Patrik och väntar på vår tur för operation. Eftersom vi måste vänta i nästan två timmar passar jag på att blogga lite.

Har fastat ett bra tag nu och är superhungrig. Tyvärr måste jag vänta innan jag kan få äta ordentligt. Men tänk att jag ska få träffa min underbara bebis i dag. Det känns nästan lite overkligt. Att personen som legat och buffat i magen i flera månader snart ska komma ut. Vi ska bli föräldrar igen och få träffa vår son.

Jag längtar tills operationen startar, längtar tills bebis läggs på mitt bröst och vi har vår son hos oss. Ser även fram emot att Isabelle, Alex och Ville får träffa sitt nya syskon. Vi har pratat lite på facetime nu på morgonen och de är så förväntansfulla.

Skriver så klart mer efter operationen och när vi har hämtat oss. Tills dess får ni ha det så jättebra.

Just nu är jag enormt trött. Vet faktiskt inte riktigt varför. Men det känns som att jag skulle kunna sova hela dagen. Kanske är det kroppens sätt att förbereda sig inför förlossningen. Har sovit några timmar på förmiddagen medan de andra spelade tennis. Jätteskönt att bara ta det lugnt.

Men nu är det dags att ta tag i dagens alla måsten. Bland annat ska BB-väskan packas. OM bebis skulle få för sig att komma innan kejsarsnittet. Så att jag och Patrik inte behöver springa runt i panik och leta efter alla prylar som ska med.

Sista frilansuppdragen ska skrivas klart och skickas på korr också. Ligger lite efter i planeringen men som tur är har jag inte deadline förrän om en vecka. Dock skönt om allt är klart innan bebis som sagt.

Hade lite ont i magen i natt och funderade på om det kanske kunde vara dags. Förmodligen var det bara promenaden igår som gjorde sig påmind för just nu känns det som vanligt igen.

Och vet ni, trots att det är dags för bebis och vi har massor att förbereda innan så går jag runt och längtar efter mitt manus och feedbacken på det. Vill så gärna få återkoppling och börja arbeta med manuset igen. Göra berättelsen om Linda ännu bättre och mer vass. Det kliar verkligen i fingrarna. Så hoppas att jag får återkoppling snart och kan ta tag i Linda och hennes historia.

Hoppas ni får en härlig lördag!

 

Jag blev lite tårögd när jag pratade med sjukhuset. Tidigare har vi bara vetat datum för kejsarsnittet, nu fick vi tiden för operationen. Med ens blev det så verkligt att vi snart får träffa vår bebis. Personen som buffar och stökar runt i magen.

Måste erkänna att det är rätt jobbigt med magen nu och att det ska bli skönt att bli av med den. Nu kommer det ju ta ett tag innan jag är i form igen men det är något jag verkligen ska jobba på.  Speciellt med tanke på att jag blev heeeelt slut efter en promenad på Djurgården i dag, phu.

Det är tufft att inte orka och att känna hur kroppen protesterar när man rör sig. Cykla går jättebra men att promenera är en pärs. Trots att det blev en promenad i väldigt långsamt tempo var det underbart att vara ute i kylan och solen. Vi matade fåglarna och beundrade de stora hägrarna som satt ute på isen.

När vi kom hem lyxade vi till det med kanelbullar och varm choklad med en massa vispgrädde (barnen hade även i en massa marshmallows i sina koppar). Så gott! Nu ska vi snart hem till vänner och äta middag men resten av helgen är vikt åt städning och förberedelser inför bebis ankomst. (+ lite jobb också. Tur att vi båda jobbar en del på kvällarna när barnen gått och lagt sig, annars hade det nog varit upplagt för konflikter gissar jag).

Promenad på Djurgården

promenad på djurgården

Varm choklad med grädde