KategoriTänkvärt

Peder Fredricson tog hem folkets pris, Jerringpriset, på idrottsgalan i natt. Det gör mig så oerhört glad att ridsporten uppmärksammas.

Peder Fredricson tog hem OS-silver i hoppning i somras och igår vann han folkets pris, Jerringpriset, på Idrottsgalan. Hela dagen har sociala medier svämmat över av folk som har kritiserat men också försvarat vinsten. För det är folket som har röstat och det är extra roligt att man faktiskt får se hur stor ridsporten är och hur mycket Peder Fredricsons bedrifter på hoppbanan betyder för människor runt om i Sverige.

”Det är ingen riktig sport”

Dessutom är det roligt att ridsporten får ett lyft, att det visar hur många det faktiskt är som sysslar med sporten, trots betydligt sämre bidrag från staten, jmf med fotboll eller andra typiska ”killsporter”. Trots att ridsporten får utstå kommentarer som att det inte är en ”riktig sport” och inte får jämförelsevis så mycket uppmärksamhet eller bidrag för att fler ungdomar ska kunna utöva sporten, trots det, är ridsporten Sveriges näst största ungdomssport. Bara fotbollen är större (och billigare). Tänk om ridsporten också skulle få bidrag från staten. Jag är övertygad om att ännu fler skulle välja den här underbara idrotten.

I de här diskussionerna på sociala medier har jag läst en massa märkliga uttalanden från folk. Bland annat har en kommentar dykt upp rätt många gånger i olika former men med samma budskap: ”Det är ingen idrott, hästen gör allt jobb”.

Till dessa personer säger jag så här: Den som påstår att man ”åker” häst kan inte ha mer fel och har förmodligen aldrig suttit på en häst heller. För den som har tränat dressyr eller hoppning vet att det kräver massor i styrka, kondition, balans och koordinering. Dessutom måste du vara samspelt med hästen för att det ska bli bra. Det kräver mycket känsla för att få till det.

Att avfärda ridsporten, som är så stor i Sverige och utövas av så många personer, visar hur dålig koll man har. Dessutom är det lite märkligt att sportjournalister runt om i landet ägnar så pass lite tid åt att rapportera om ridsporten när den är så stor som den är och dessutom engagerar så många människor.

Ett samspel mellan ryttare och häst som kräver sitt

För mig betyder hästar och ridsporten otroligt mycket. Ända sedan jag började på ridskola för nästan 30 år sedan, för att senare gå över till medryttarhästar och egen häst, har jag älskat att var i stallet och bland de fantastiska djuren. Att rida kräver sitt i styrka, balans och kontroll, det är ett samspel mellan ryttare och häst och när allting fungerar känns det så otroligt härligt. Och när man flyger över hinder får man otroliga adrenalinkickar och kan knappt sluta le för att det är så kul.

Hästen ger så otroligt mycket tillbaka. Det är inte bara en pryl utan det är en levande varelse som man kan känna så mycket närhet och kärlek till. Att pyssla i stallet, umgås med hästar och andra likasinnade, det är underbart. Bara att komma till stallet ger ett lugn. När jag hade min egna häst och hängde i stallet minst fem dagar i veckan var det som min andra familj med alla ryttare och hästar. Vi hade otroligt kul tillsammans.

Nu har jag en mindre paus i ridningen men om några månader, när kejsarsnittet är bra igen, då kommer ni se mig i stallet och på hästryggen igen. För har man en gång börjat, då är det väldigt svårt att sluta ❤️

Bland mina förväntningar inför 2017 var/är bland annat att ge mig själv tid för reflektion och återhämtning, prioritera mer och våga säga nej.

Foto: Unsplash.com

Som jag har skrivit tidigare blir det jobb, manus och familj som får mitt fulla fokus under intensiva perioder. Det som fått stå åt sidan under dessa perioder är bland annat vänner. Förut har det varit svårt för mig att säga nej till vänner. Att försöka träffas trots att jag egentligen inte har tid, och det på bekostnad av mig.

Vänner som inte förstår

Nu har jag blivit mycket bättre på att säga nej. Som tur är förstår de flesta av mina vänner att jag har mycket just nu men att vi kan ses så snart det lugnat ner sig. Tyvärr förstår inte alla, utan jag har varit med om att någon (som tur är inte många) blivit sura för att jag inte haft tid att ses.

Senast för någon dag sedan blev en person irriterad för att jag inte hinner ses innan förlossningen. Att bli sur över det tycker jag inte är okej. Jag läste ett inlägg på en annan blogg. Det handlade om vänner som inte förstår eller blir irriterade när man inte kan träffas under vissa perioder.  Och att dessa relationer löper risk att inte blir särskilt långvariga.

Jag tror hon har helt rätt. För det handlar ju inte om att man inte vill träffa sina vänner. Jag skulle gärna umgås en massa, men just nu går det bara inte. I stället försöker jag hålla kontakten via telefon på väg till och från jobbet, när jag handlar eller gör något annat som skapar möjlighet att prata en stund i telefon. Och jag hoppas att jag kommer ha mycket mer tid under 2017, för vänskap är bland det viktigaste som finns.

Relationer som tar mer än de ger

När vi ändå är inne på vänskap finns det en annan sak som jag tror kan vara viktig för många. Och det är att avsluta eller i alla fall inte ge så mycket tid och energi åt relationer som är mer energikrävande än vad de ger. Visst ska man kunna prata om tunga saker eller kunna berätta när det inte går bra, att man är ledsen med mera. Men de här personerna som är konstant missnöjda, eller alltid har något att klaga på. De tar otroligt mycket energi. Där måste man nog ställa sig frågan hur bra vänskapsrelationen egentligen är. Och vad den ger.

Att andas och bara vara

Förutom vänskap så vill jag börja meditera och utöva yoga. Med meditation menar jag att ta kanske 10-20 minuter varje dag då jag inte gör annat än att bara fokuserar inåt. Andas och försöker vara i nuet och rensa tankarna. Jag tror att det är bra för både kropp och själ. Speciellt när man har en liten bebis att ta hand om 24/7.

Yoga vill jag börja med eftersom jag tror det är bra för coremuskelaturen och för smidigheten. Kanske blir det bara några övningar hemma på yogamattan eller så börjar jag på någon klass en eller ett par gånger i veckan.

Andra saker som får mig att må bra är att vistas i naturen, både ensam och med familjen. Att ta långa promenader och läsa en bra bok. Att laga mat och baka är också väldigt rogivande och jag älskar att stå och pyssla i köket medan jag funderar på stort som smått. Att skriva är också något som jag inte kan vara utan. Det ger mig energi och jag kan inte tänka mig ett liv utan skrivande som en del av min vardag.

Så 2017 har jag många tankar om och jag hoppas att det kommer bli så bra som jag vill att det ska bli. Som sagt det är bara jag själv som kan göra verklighet av mina önskningar.

I dag är sista dagen på 2016 och i morgon startar ett nytt spännande år. Själv ska jag njuta av att umgås med familjen och vänner. Så här blev mitt år i bilder:

När jag ser mina mest gillade bilder från instagram inser jag vilket fantastiskt år 2016 har varit. Fyllt av spännande händelser och kärlek. Nu hoppas jag att 2017 fortsätter i samma anda och att jag kan följa fler av mina drömmar.

Följ mig gärna på instagram: @jenny_fagerlund

Om några dagar är det dags att sätta punkt för 2016 och hälsa 2017 välkommet. Vilket fantastiskt år jag har haft och som jag ser fram emot 2017.

Om 2016 har präglats av mycket jobb och att följa mina drömmar vill jag att 2017 ska handla ännu mer om att följa mina drömmar, göra verklighet av det jag har gått och funderat på under 2016 och att vara snäll mot mig själv. Det vill säga prioritera, säga nej och satsa på det jag vill.

Hälsa, välbefinnande, att ta hand om sig själv både själsligt och fysiskt står högt upp på listan. Njuta av livet, mina barn, mitt skrivande och min fantastiska man.

Dessutom får vi en ny familjemedlem som är hett efterlängtad. Det kommer bli ett annorlunda år för oss. Intensivt men förhoppningsvis med mycket glädje, skratt och gemenskap.

Även om året kommer fortsätta handla om journalistjobb och författarskap kommer 2017 inte vara lika intensivt som 2016 eftersom jag även ska vara föräldraledig.

Jag hoppas även att vi kan göra verklighet av en del av våra gemensamma mål och drömmar. Att jag landar mer i min författarroll och kan ägna mig mer åt skrivandet och mina böcker.

Min viktigaste lärdom från året är att säga nej. Att lyssna på mig själv och göra det som jag vill. År 2016 har varit ett fantastiskt år. Jag har utvecklats enormt i mitt skrivande och lärt mig massor. Jag har fått flera fina jobberbjudandet och arbetat på mina drömarbetsplatser.

Det här har präglat mitt 2016:

Drömstigen blev utgiven

julklapp_dromstigen
Det jag gick och drömde om för några år sedan har blivit verklighet. Min allra första bok, Drömstigen, kom ut i maj och har förutom blivit publicerad i Sverige även kommit ut i Norge och Finland. Sommaren 2017 möter Drömstigen även den tyska publiken.

Jag fick en agent

jag_maria
Och inte vilken agent som helst utan världens bästa agent. Så glad och lycklig jag är över att ha Maria Enberg ville samarbeta med mig och mitt författarskap.

Journalistiken har gått framåt
Jag har arbetat som frilansande webbredaktör på flera magasin som jag tidigare drömt om att arbeta på. Jag har fått flera roliga frilansuppdrag och det rullar verkligen på när det gäller journalistiken.

Webbredaktör för Tara
Jag har blivit webbredaktör för Tara.  Ett roligt och spännande jobb där jag dessutom lärt känna flera fina personer.

Bredare nätverk
Mitt nätverk har blivit bredare och jag har lärt mig otroligt mycket om digitala och sociala medier. Kunskap som jag tar med mig.

Vi ska få en fjärde familjemedlem

bebis
Han är ett litet mirakel. Vi som inte trodde att vi skulle bli fler i familjen kommer få en liten bebis om mindre än två veckor.

Det mesta är inköpt, jag har precis gjort en lista på allt som ska göras innan hans ankomst, som att packa väskan till BB, köpa några småsaker, bädda bebissängen, tvätta alla bebiskläder.

Det är en fantastisk känsla att få förbereda inför lillens ankomst. Som vi längtar efter honom!

Jag har utvecklats i min ridning och min dotter har fått samma intresse som jag

nyarskronika2015_hastar
Under våren hann jag ta flera dressyrlektioner på fina Pimpernelle och även njutit av att vara tillbaka i stallet ordentligt.

Att Isabelle dessutom älskar hästarna och att rida är underbart. Helt plötsligt kan vi hänga i stallet tillsammans och jag kan hjälpa henne med allt möjligt som har med ridningen att göra.

Jag har lärt känna flera nya personer som jag verkligen tycker om
Under året har jag träffat flera personer som kommit att betyda mycket för mig. Och jag är så glad och tacksam över att få ha dem i mitt liv.

Vi har gjort flera härliga familjeresor

nyarskronika2015_spanienfamiljen
Spanien, skidåkning med vänner och Båstad. Vi har rest och njutit av att hitta på roliga saker tillsammans.

Jag har lärt känna mig själv ännu mer
Jag har lärt mig mer om var mina gränser går och vad jag behöver göra för att må bra och till exempel inte jobba för mycket (även om det är svårt, så svårt). Jag har också reflekterat en hel del över vänskap och vad som egentligen är viktigt (kanske får bli ett eget inlägg så småningom).

Jag har på många sätt nått flera av de drömmar jag har haft under många år vilket känns fantastiskt. 2016 har verkligen varit ett bra år. Lite för mycket jobb tidvis, speciellt under våren då jag var nära att gå in i väggen under en period. Men jag har lärt mig mycket av det också.

2017 hoppas jag på detta:

Att manus nummer 2 kommer ut eller blir klart för utgivning för våren 2018
Det ska bli så spännande att få feedback från agent och skrivcoach och få arbeta vidare med storyn som jag bara gillar mer och mer för varje dag som går.

Påbörja och skriva klart ett nytt manus

sondagsmorgonimars
Synopsis är på G och just nu känns det väldigt bra 🙂

Fortsätta som webbredaktör för Tara
Eftersom det inte är ett heltidjobb utan några timmar i månaden kommer jag fortsätta arbeta med Tara under 2017. Ett jobb jag verkligen tycker om.

Fortsätta frilansa
Inte i samma utsträckning som under hösten men planen är att skriva någon/några artiklar varje månad för gamla och nya uppdragsgivare.

Lära mig säga nej och lyssna på mig själv

Så når du dina mål

Jag har varit dålig på att säga nej under 2016. Något jag måste bli mycket bättre på. Både när det gäller privat- och arbetslivet. Att våga säga nej när tiden tryter och prioritera.

Andas, andas och andas
En annan sak jag verkligen vill satsa på är yoga och meditation. Ta en liten stund varje dag eller några gånger i veckan, andas och bara vara i nuet och lugnet. Det behöver inte vara mer än 20-30 minuter, men jag tror verkligen att det ger effekt.

Satsa mer på mig själv och mitt välbefinnande

karlek_unsplash_februari2016
Förutom journalistik och författarskap vill jag som sagt satsa på mig själv, välbefinnande och hälsa. Att må bra i vardagen, röra mer på mig, äta rätt, tid för meditation och reflektion. Jag behöver det. Behöver ta mig tiden att bara vara, njuta av min bebis, njuta av dagarna, njuta av familjen.

Börja rida igen

pimpernelleochjag
Eftersom jag var tvungen att sluta rida i vecka 30 är planen att ta upp ridningen igen någon gång under våren. Till hösten hoppas jag kunna träna dressyr men kanske även hoppning. Jag vill även satsa mer på Isabelles ridning genom att hon får börja på ridskola till hösten men även genom medryttartiderna vi har en gång i veckan.

Komma i form efter förlossningen och graviditeten

traning
Promenader, coreträning, rätt kost … Planen är att börja med promenader tills kejsarsnittet är ok och sedan lugn styrketräning med fokus på coremuskelaturen.

Resa med familj och kanske ensam
Jag har några drömresemål men de kanske får vänta ett tag. Det kommer definitivt bli en resa till Spanien och Båstad plus en till stad i Europa som jag inte kan berätta om just nu.

Satsa ännu mer på familjen

familjen_romme
Umgås massor med mina barn, göra roliga saker tillsammans, resa, utflykter, aktiviteter, läsa böcker, se på filmer och en massa annat.

Köpa sommarhus
Vad jag längtar efter ett sommarhus. Och som jag hoppas att vi kommer hitta ett sommarhus som vi har råd med och som vi kan tillbringa mycket tid i.

Massor av planer. Vi får se hur 2017 blir. Oavsett kommer jag gå in i det med positiva tankar och öppen famn 🙏

Att bli tokförkyld några dagar innan jul känns inge vidare. Att på det vara höggravid är ärligt talat ingen hit. Tycker lite synd om mig själv men det är bara att vila, vila och åter vila. Har i alla fall läst två riktigt bra böcker de här dagarna. Båda gav inspiration och eftertanke.

att_vara_i-_nuet
Att vara nuet och lyssna mer på mig själv är något jag ska bli bättre på. Foto: Unsplash.com

Bland annat har jag läst Yoga Girl, en inspirerande bok om att lyssna på sig själv och ta hand om sig själv. Rachel Brathen berättar om sin egen resa, ger tips på yogaövningar, recept och framför allt något som hon kallar ”kärleksfulla insikter” och som är tänkvärt för de flesta av oss skulle jag gissa.

Själv får boken mig att fundera på vem jag är, vad jag vill och vart jag är på väg. Jag blir påmind om hur viktigt det är att våga stanna upp i bland och inte bara rusa på. Fundera på om jag är på väg åt rätt håll och vad som är viktigast i mitt liv.

Jag har ju haft ett extremt hektiskt år. Jag har lärt mig massor, utvecklats både som person och inom arbetet. Och jag är otroligt tacksam för alla möjligheter jag har fått. Men jag inser också att jag behöver landa. Få tid för mig själv, fundera, meditera och pyssla med saker som ger avkoppling och avslappning.

Ibland är det otroligt svårt att hejda sig, att stanna upp och fråga sig själv om man är på väg åt rätt håll eller om man bara rusar på. Själv har jag flera saker jag vill göra för att förbättra min livskvalitet, som att försöka vara mer i nuet och andas mer. Säga nej och lyssna på mig själv. Det får bli ett löfte till mig själv.

Kommer skriva en mer ingående text om 2016 och hur jag tänker mig 2017. Men den kommer nästa vecka. Nu ska jag fortsätta vila mig fri från den här förkylningen.

Ha en fin tisdagskväll.

Love