Jag och en vän gick på bio igår och såg Livet efter dig. Hade verkligen behövt en stor förpackning näsdukar med mig.

Livet efter dig tillhör en av mina favoritböcker. Därför var jag lite tveksam till om jag verkligen skulle gilla filmen. Men jag hade inte behövt vara ett dugg orolig. Filmen var underbar. Det enda som var jobbigt var att jag inte var hemma och kunde gråta och holka helt fritt. Nu fick jag kämpa med tårarna och försöka torka bort dem som ändå smög sig fram i ögonvrån och rann nedför kinderna.

Med det sagt, vill ni se en härlig film i sommar, se Livet efter dig. Det är verkligen värt det.