Jag är en typisk kvällsmänniska. Kan sitta uppe och skriva till långt in på nätterna och snooza läääänge om mornarna om jag bara får. Med små barn blir det inte jättelånga sovmorgnar men ändå har jag svårt att gå och lägga mig tidigt.

Men det finns en sak som jag älskar att göra tidigt. Det är att åka ut till stallet och morgonfodra. Nu var det ett tag sedan jag red men jag kan fortfarande minnas känslan att släpa sig upp alldeles för tidigt för att vara i stallet senast klockan sju. Köra bilen på så gott som tomma vägar och mötas av välkomnande gnäggande. Pyssla för sig själv i stallet, lyssna på hästarnas rytmiska tuggande efter att de fått hö, byta täcken och sen när allt var klart sätta sig på en bänk utanför stallet i morgonsolen, lyssna på morgonkvitter och ta fram en termos med te och äta ostmackor. Tystnaden innan allt vaknar till liv. Det är en härlig känsla. Att bara vara. Ensam.

Många gånger har jag tänkt att i morgon, då ska jag minsann gå upp före alla andra och sätta mig vid datorn och skriva. Det händer nästan aldrig. Att jag faktiskt går upp, utan jag snoozar på telefonen och sover vidare. I dag såg jag att DI.se har en artikel om tips för bättre produktivitet på morgonen. Kanske kan det vara något för oss morgontrötta? Men då måste vi komma ihåg att gå och lägga oss också… Läs artikeln här!

bamseIbland kan jag verkligen sakna att komma ut tidigt till stallet och starta dagen före alla andra…