Igår såg jag en film, Music & Lyrics med Drew Barrymore och Hugh Grant, en härlig romantisk film. När jag kom till slutet av filmen var klockan halv två på natten men jag hade fått så mycket inspiration att jag bara var tvungen att skriva på mitt manus.

Filmer eller böcker är som allra bäst när de får oss att känna, som glädje, längtan, rädsla, obehag, lugn eller något annat. Den här filmen är inte den bästa jag sett men den fick mig att känna glädje och längtan. Jag gillade även budskapet i filmen om att man ska våga skriva det man själv vill och inte det man tror att alla andra vill ha. Våga stå för sig själv och sitt skapande. Då kommer det bästa fram.

Sedan är Hugh Grant en av mina favoriter när det kommer till romantiska komedier. Han är charmig och levererar alltid i den här typen av filmer. Men en av de viktigaste sakerna i en film är att det måste synka mellan skådespelarna. Att de måste lyckas skapa någon sorts kemi och spänning och det var nog det som fick mig att vilja skriva på mitt eget manus eftersom jag försattes i någon sorts känsla som jag ville bevara och få ner i texten. En känsla av längtan tror jag att det var.

Hur som helst, tusen ord blev det innan jag stängde ner dokumentet. Tusen ord som jag blev väldigt nöjd med 🙂

Nu ska jag titta på lite mer film, fundera på manuset och njuta av doften av gran. I år har vi köpt världens vackraste gran. Den är enorm och tar upp halva vardagsrummet men den är helt fantastisk. I morgon har jag lovat barnen att vi ska klä den. Som de (och jag) längtar.

music_lyrics