Idag fyller vår minsting 3 år. Vid den här tidpunkten för exakt tre år sedan var vi på sjukhuset och väntade på att få göra ett planerat kejsarsnitt. 

Efter tre komplicerade förlossningar, varav ett slutade med akut snitt och de andra två var väldigt tumultartade, bestämde vi tillsammans med barnmorskan och läkaren att en vanlig förlossning inte var något alternativ. 

Samtidigt kändes det lite läskigt att bli opererad så jag kan inte säga att jag inte var liiite orolig innan. Det behövde jag inte vara. Personalen vid operationen var så gulliga och proffsiga och plötsligt var han där. I min famn.

Vår underbara lilla kille som har nära till skratt och bus, som är världens snällaste och kramgoaste och som ibland ganska ofta försöker bestämma över hela familjen (ibland påminner han faktiskt liiite om baby-bossen ;)). 

I morse blev det sång, paket och tårta. I kväll fortsätter vi firandet av vår älskade Maximilian. Hoppas ni har en fin dag allihopa. Kram från mig! 

Åh, vad dagarna går fort. På onsdag börjar killarna i skolan och på torsdag är det dags för Isabelle. Själv fortsätter jag att blanda jobb med jullov.

Foto: Arnel Hasanovic, unsplash.com

Har ett strikt skrivschema för att hinna med allt till deadline. Förmodligen kommer jag ändå att sitta och slita mitt hår sista veckan, men kämpar på som bara den 🙂 

När jag är inne i mina skrivperioder brukar jag sätta upp mål och delmål. Allt för att hinna med. Bland annat sätter jag upp veckomål och dagsmål men också månadsmål. Då skriver jag ner hur många ord jag ska hinna med per dag/vecka/månad. Räknar alltid mitt manus i antal ord och ett råmanus brukar sluta på mellan 75 000-85 000 ord. 

När nya råmanuset är inlämnat till Norstedts har jag ungefär en vecka på mig innan det kommer tillbaka. Då planerar jag att boka in en massage (fick ett presentkort när jag fyllde år sist) och ha en heldag av jag-tid. Perfekt efter några veckors intensivt arbete. 🙂 

Har arbetat med nya manuset nästan hela dagen. Och berättelsen börjar ta form ännu mer. Som jag gillar att vara i den här fasen. När man har kommit en bit på vägen och allt (det mesta i alla fall) känns bra. 

Förra gången vi var i Åre (2015).

Har arbetat med manuset nästan varje dag och jag tycker så mycket om mina nya karaktärer och deras berättelser. Dessutom känns det extra skönt att jag har tackat nej till en del frilansjobb för att kunna fokusera ännu mer på mitt författarskap i vår. 

Jag hade ju skrivkramp ett bra tag i höstas men sedan en tid tillbaka har det lossnat och känns fantastiskt bra. Dessutom är jag så förväntansfull inför det nya året.

Nästa vecka åker jag till Spanien för en veckas skrivande. Det kommer bli en intensiv vecka men jag hoppas komma riktigt långt med manuset. 

Och ikväll bestämde vi oss för att åka till Åre på sportlovet. Vi var där för några år sedan med vänner och det ska bli så kul att åka tillbaka. Förra året och året innan dess var vi i Sälen men Åre är nog favoriten när det gäller skidsemester i Sverige. 

Nej, nu ska jag fortsätta jobba med manuset ett tag till. Ha en fin kväll! 

När jag satte mig för att summera året som gått häromdagen insåg jag att det har varit precis det där året som jag har drömt om så länge.

Många gånger kan man känna att det inte riktigt blev som man hade tänkt sig, att det var allt för många tuffa perioder, för mycket jobb med mera och att NÄSTA år ska bli mycket bättre. Men 2019 blev precis så bra som jag hoppades på.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men det jag verkligen har uppskattat med 2019 är att det har blivit en så bra mix av familj, vänskap och jobb.

Något annat jag är väldigt stolt över är att jag har börjat lyssna mycket mer på mig själv och även börjat tacka nej till saker. Jag är en person som annars gärna tackar ja till lite för mycket och sedan stressar runt som en tok för att hinna med.

I år har jag tackat nej, sagt upp mig från uppdrag jag inte hinner med och som inte ligger i linje med mina framtidsplaner. Jag har även fått nya uppdrag, träffat massor med nya personer och även rensat upp. Det har varit ett år av utveckling, samla kraft och hitta vägen framåt. 

Jag har även kommit på nya idéer som jag hoppas kunna genomföra under 2020. Tillsammans med andra men också själv. 

Det jag har saknat är att hälsan har fått ta ett steg åt sidan då jag inte har hunnit (prioriterat) träning och kosten så mycket som jag har velat. Som bäst mår jag när jag får vara mycket aktiv. Rida, spela tennis, cykla med familjen, vara mycket ute i naturen. Det sistnämnda har det blivit mycket av. Både via olika vandringar med familjen, med Patrik men också via alla hundpromenader i skogen varje dag.

År 2020 hoppas jag blir lika bra som 2019. Plus träningen och ännu mer umgänge med vänner. Jag hoppas att vi ska hitta ett större boende, komma iväg på vår planerade resa i sommar (som jag är mest sugen på och måste övertala de andra lite mer, ha ha). Jag hoppas att alla ni som läser mina böcker ska fortsätta göra det och även tycka om min nya bok om Moa som kommer till hösten. 

Det jag drömmer om, men som förmodligen kommer dröja ett tag, är en stor terrass, balkong eller trädgård där jag kan tillbringa mycket tid. En oas helt enkelt. I år kanske jag ska ta tag i mitt balkongprojekt som jag har tänkt på så många gånger. Lägga nytt golv, odla tomater och kanske kryddor, ha fina växter och blommor. 

Jag hoppas att hela familjen kommer iväg på en fjällvandring någonstans. Och att vi kommer iväg på många cykelutflykter tillsammans. Att det blir mindre skärmtid och att vi kan fortsätta ha mysiga fikakvällar där vi pratar om dagen som gått och har en fin stund tillsammans.  

Ja, ni ser, det finns mycket jag drömmer om. MEN, det viktigaste av allt är att vara närvarande i nuet. Att vara tacksam för varje dag. Att stanna upp, njuta och vara sann mot sig själv. 

Önskar er ett fantastiskt år! 

Vilken härlig julhelg det blev. Vi har tagit det lugnt, promenerat långa promenader med Sigge, ätit massor av god mat, tagit en cykelutflykt (ja, vädret har ju varit mer vårlikt än vinterlikt ;)), spelat tennis, varit på bio, träffat släkt och vänner och bara vilat.

Jag har även ägnat manuset en del tid varje dag och jippi, jag börjar komma riktigt långt med handlingen. Känns så himla bra. 

Men det bästa av allt har nog varit att jag tog en paus från sociala medier under några dagar. Något som har gett mig en funderare. För jag har slappnat av på ett helt annat sätt än tidigare, jag har hunnit med så mycket mer och varit mer fokuserad på andra saker.

I stället för att sitta djupt försjunken i mobilen och slösurfat har jag tittat ut genom fönstret när vi åkt buss, blivit mer medveten om saker runt omkring mig. Jag har till och med glömt mobilen hemma. Och inte saknat den!

Det här har fått mig att inse hur beroendeframkallande mobilen och sociala medier är. Därför har jag bestämt mig för att hitta ett nytt förhållningssätt till sociala medier. Jag vet inte riktigt hur än men det får jag klura lite på. Och så vill jag skriva mer inlägg här på bloggen. Den senaste tiden har jag börjat följa en del bloggar och jag tycker det är så mycket roligare än att bara se en bild och en kort text. På en blogg finns det mer utrymme för berättelser, tankar och inspiration. Mer djup. 

Så, nu måste jag ju fråga er. Finns det något ni är nyfikna på att veta mer om. Vad vill ni att jag ska skriva om? Tips? Tankar? Idéer? Kommentera gärna.