Peder Fredricson tog hem folkets pris, Jerringpriset, på idrottsgalan i natt. Det gör mig så oerhört glad att ridsporten uppmärksammas.

Peder Fredricson tog hem OS-silver i hoppning i somras och igår vann han folkets pris, Jerringpriset, på Idrottsgalan. Hela dagen har sociala medier svämmat över av folk som har kritiserat men också försvarat vinsten. För det är folket som har röstat och det är extra roligt att man faktiskt får se hur stor ridsporten är och hur mycket Peder Fredricsons bedrifter på hoppbanan betyder för människor runt om i Sverige.

”Det är ingen riktig sport”

Dessutom är det roligt att ridsporten får ett lyft, att det visar hur många det faktiskt är som sysslar med sporten, trots betydligt sämre bidrag från staten, jmf med fotboll eller andra typiska ”killsporter”. Trots att ridsporten får utstå kommentarer som att det inte är en ”riktig sport” och inte får jämförelsevis så mycket uppmärksamhet eller bidrag för att fler ungdomar ska kunna utöva sporten, trots det, är ridsporten Sveriges näst största ungdomssport. Bara fotbollen är större (och billigare). Tänk om ridsporten också skulle få bidrag från staten. Jag är övertygad om att ännu fler skulle välja den här underbara idrotten.

I de här diskussionerna på sociala medier har jag läst en massa märkliga uttalanden från folk. Bland annat har en kommentar dykt upp rätt många gånger i olika former men med samma budskap: ”Det är ingen idrott, hästen gör allt jobb”.

Till dessa personer säger jag så här: Den som påstår att man ”åker” häst kan inte ha mer fel och har förmodligen aldrig suttit på en häst heller. För den som har tränat dressyr eller hoppning vet att det kräver massor i styrka, kondition, balans och koordinering. Dessutom måste du vara samspelt med hästen för att det ska bli bra. Det kräver mycket känsla för att få till det.

Att avfärda ridsporten, som är så stor i Sverige och utövas av så många personer, visar hur dålig koll man har. Dessutom är det lite märkligt att sportjournalister runt om i landet ägnar så pass lite tid åt att rapportera om ridsporten när den är så stor som den är och dessutom engagerar så många människor.

Ett samspel mellan ryttare och häst som kräver sitt

För mig betyder hästar och ridsporten otroligt mycket. Ända sedan jag började på ridskola för nästan 30 år sedan, för att senare gå över till medryttarhästar och egen häst, har jag älskat att var i stallet och bland de fantastiska djuren. Att rida kräver sitt i styrka, balans och kontroll, det är ett samspel mellan ryttare och häst och när allting fungerar känns det så otroligt härligt. Och när man flyger över hinder får man otroliga adrenalinkickar och kan knappt sluta le för att det är så kul.

Hästen ger så otroligt mycket tillbaka. Det är inte bara en pryl utan det är en levande varelse som man kan känna så mycket närhet och kärlek till. Att pyssla i stallet, umgås med hästar och andra likasinnade, det är underbart. Bara att komma till stallet ger ett lugn. När jag hade min egna häst och hängde i stallet minst fem dagar i veckan var det som min andra familj med alla ryttare och hästar. Vi hade otroligt kul tillsammans.

Nu har jag en mindre paus i ridningen men om några månader, när kejsarsnittet är bra igen, då kommer ni se mig i stallet och på hästryggen igen. För har man en gång börjat, då är det väldigt svårt att sluta ❤️