Det blev en riktigt produktiv dag igår. Jobbade en hel del med manuset och känner mig väldigt nöjd med resultatet. Idag har jag arbetat en del med Taras webb och gjort en del administrativa uppgifter. Men efter lunch är det bad och häng med barnen som gäller 🙂

Att ta en promenad eller bara vara för sig själv en stund och låta tankarna flöda kan ge många nya idéer.

De senaste dagarna har jag funderat en massa på hur jag ska komma vidare på mitt nya manus och vridit och vänt på olika lösningar. I går lossnade det och jag fick massor av nya idéer.

Jag gillar verkligen min nya huvudkaraktär och miljön som manus nummer tre kommer utspela sig i. Ska bli så roligt att skriva råmanuset under hösten. Just nu känns det som att det kan bli riktigt bra.

Vet dock att känslorna kommer åka upp och ner under tidens gång. Så är det alltid. I ena stunden känner man sig världsbäst och älskar sitt manus medan man andra stunder sliter sitt hår och bara vill kasta allt i soptunnan. Men det brukar ändå bli ganska bra i slutändan om man bara orkar kämpa vidare.

Alla har nog olika sätt att lösa sina mindre bra skrivperioder. Men när jag får skrivkramp och inte vet hur jag ska komma vidare brukar jag försöka:

  1. Göra något annat för en stund. Ta en promenad, baka, åka till stallet eller göra något annat där tankarna får flöda fritt.
  2. Prata med någon som skriver/jobbar med böcker och som förstår i vilket läge jag befinner sig i. Ibland behöver jag bara lite uppmuntrande ord och få ”prata av mig”. Andra gånger får jag bra input som gör att jag börjar tänka i nya banor eller ser på problemet på ett nytt sätt.
  3. Sätta mig och bara skriva på. Det blir inte alltid bra men det går alltid att ändra om man inte är nöjd. Huvudsaken är att skrivprocessen hålls igång. Och i de allra flesta fall brukar saker och ting lösa sig ganska bra bara man fortsätter jobba med berättelsen. Det är lättare att redigera det man har än att inte ha något alls.
  4. Vara snäll mot sig själv. Skrivprocessen går upp och ner för de allra flesta författare. Vissa dagar känns manuset fantastiskt och andra dagar sliter man sitt hår och undrar vad man egentligen håller på med. Och jag tror att man måste få tvivla ibland för att få till det lilla extra. Det är då man vrider och vänder på saker ett varv till, hittar nya lösningar och gör så att manuset blir ännu bättre.