Jag tror jag har skrivit om det här ämnet tidigare men jag tycker det är så viktigt att jag måste skriva om det igen. Och det handlar om vad vi ångrar när vi är 80 år.

För visst är det så. Att de flesta av oss inte kommer ångra att vi arbetade för lite och borde tillbringat mer tid på jobbet. Det handlar oftast om att våga följa sina drömmar och att ha ägnat mer tid åt relationer och familjen.

DN listar fem saker vi ångrar mest på dödsbädden. Nummer ett handlar om att ha modet att vara sann mot sig själv och inte lyssna på omgivningens krav och förväntningar. Ett tema som också återkommer i Drömstigen, att våga lyssna på sig själv och sina egna drömmar.

Att våga följa sin dröm kräver ibland mycket mod. Samtidigt tror jag att det är få som ångrar att de faktiskt försökte. Visst, det kanske inte går, men har man aldrig testat får man heller aldrig veta. Och vi lever bara en gång. Ska vi inte försöka göra det mesta möjliga av våra liv?

Förra året sa jag upp mig för att satsa helhjärtat på skrivandet. Det var ett tufft beslut och vi pratade länge om det jag och P. Jag har inte ångrat mig en sekund.

Nu säger jag inte att alla ska säga upp sig, utan jag tycker man ska fundera på vilka drömmar man har. Vad vill man med sitt liv, har man en dröm som ligger dold långt bak någonstans. Kanske ska man våga damma av den drömmen. Börja fundera på om din dröm är genomförbar, är den realistisk, kanske är det värt ett försök? Ta ett steg i taget och framförallt: våga tro på dig själv!