KategoriBebis- och barnliv

Jag och barnen har varit i Båstad i två dagar nu och vi njuter till max av ledigheten. Älskar att vara här och är så glad att vi kom ner, trots att vi råkade ut för lite hinder längs vägen. 

Att vara här är verkligen avkoppling. Även om jag har lite jobb att göra är det inte alls samma stress som i Stockholm. Här finns inga måsten utan vi kan ta dagarna som de kommer. 

Jag älskar dessutom miljön här nere. Att promenera på stranden, ta en fika inne i byn, ta en tur på åsen och njuta av utsikten. Idag har det varit riktigt behagligt och vi har njutit av solen längs strandpromenaden och fikat på Strands bakficka. Så mysigt. 

Att ta sig hit tog lite längre tid än vad jag trodde. Vi skulle egentligen ha åkt i måndags men allt eftersom timmarna gick insåg jag att vi skulle vara framme ganska sent på kvällen. Att komma fram till en kall stuga, med noll mat och bäckmörker kändes sådär så vi bestämde oss för att åka på tisdagsmorgonen i stället. 

På tisdagsmorgonen var planen att åka tidigt på morgonen och efter att ha släpat ut all packning, fått med mig alla barn och hunden tar vi hissen ner till garaget.

Jag har händerna fulla med olika nycklar eftersom jag ska hämta barnens golfklubbor i förrådet. När jag kliver ur hissen och samtidigt lyfter upp en stor kasse känner jag hur något glider ur min hand. Jag hinner inte se vad det är innan det åker ner mellan springorna till hiss-schaktet. Först tänker jag att vi får strunta i vad det nu var. Sedan inser jag att det är bilnyckeln som åkt ner i hiss-schaktet, och att jag inte har någon extranyckel eftersom den inte har något batteri. Panik! 

Ringer till hissoperatören och håller tillbaka tårarna som hotar att välla fram när en kvinna svarar. Efter att ha förklarat vad som har hänt lovar hon att skicka ut någon som kan hjälpa oss. Och efter två timmar får vi äntligen hjälp.

Så glad att allt löste sig och att vi kom iväg. Och nu, några dagar senare, känns den lilla olyckan långt borta 🙂 

Kallbadhuset.
Kallbadhuset. Har aldrig badat här men är riktigt sugen!
Strandpromenaden från Hotell Sand.

Igår träffade jag mina bästa vänner Jenny och Victoria. Det blev en eftermiddag och kväll full av samtal och umgänge. Som jag älskar de här stunderna.

För det är speciellt att få komma hem till en nära vän. Sätta sig vid köksbordet, dricka en kopp te och bara prata om allt mellan himmel och jord.

Prata om drömmar, bläddra i broschyrer, berätta om det senaste som har hänt, om förhoppningar, om besvikelser och om drömmar. Prata om de små sakerna och om de stora sakerna. Ingenting är oviktigt eller dumt att prata om.

Att få umgås med vänner som känner en utan och innan. Som inte dömmer och som känner en utan och innan. Det är så värdefullt och jag är så enormt tacksam över att jag har de här två underbara kvinnorna i mitt liv.

Igår blev det fika, promenader, vi gick för att handla tacos som sen alla hjälptes åt att laga till. Jag skar grönsaker, Victoria stekte vegofärs och köttfärs, Jenny dukade och tog hand om sin fantastiskt gulliga fyramånaders bebis Selma. Victorias dotter Cassandra hjälpte till med maten. Max fick också hjälpa till att duka på sitt sätt, Melissa, Maja och Ebba lekte med Sigge och det var sådär bullrigt, glatt och härligt som man bara vill att det ska vara. Underbart. (Mina stora barn är hos farmor och farfar i Båstad så det var bara jag och Max (och Sigge) som kom från min familj 🙂 ).

Och det bästa av allt. Mobilen låg i hallen hela eftermiddagen och kvällen. Inga kort, inga störande signaler. Bara vi, i nuet. Precis som det ska vara!

Hela förmiddagen ägnades åt redigering av 24 goda gärningar. På eftermiddagen var jag däremot tvungen att lägga manuset åt sidan för att göra ett roligt frilansuppdrag.

Det blev en tur ut mot Norrtälje och Hallstavik till min vän Karin som har får och lamm precis utanför husknuten. Förutom att jag fotade inför artikeln jag ska skriva tog Karin några bilder på mig och Maximilian i fårhagen.

Maximilian var väldigt nyfiken på fåren och lammen men han höll sig nära mig, sötisen. Är så glad över att jag kunde kombinera mitt frilansuppdrag med lite kompishäng. Jag och Karin har inte setts på väldigt länge så det var härligt att prata ikapp oss en stund, äta middag och låta barnen leka innan det var dags att fara hemåt igen.

Nu har jag suttit och skrivit rent artikeln plus jobbat med en annan tidning som jag precis blivit redaktör för. I morgon väntar en heldag med manuset igen, plus en ny intervju inför en annan artikel jag ska skriva. Likaså blir torsdag helt vikt åt 24 goda gärningar innan det är dags att lämna in manuset till min fina förläggare Jennifer.

Det kommer bli många fler redigeringsvändor men för varje runda blir manuset lite mer klart, vilket känns jättekul och spännande.

Jag har försummat min att göra lista den senaste veckan. Brukar annars vara ganska så nitisk för att få ihop vardagen med familj och jobb. Men eftersom det hände mycket annat, som att en nära släkting blev svårt sjuk, sköt jag det mesta åt sidan.

Min släkting har repat sig men är fortfarande dålig. Försöker hälsa på och vara där så mycket som möjligt. Finnas vid hens sida, hjälpa till med det jag kan. I morse var jag och de stora barnen och hälsade på. Vi satt och tittade på tv en stund tillsammans, drack lite te och småpratade. En mysig stund bortkopplade från den övriga världen och all stress och press.

För när någon blir sjuk stannar man själv upp. Man får sig en tankeställare kring vad som egentligen är viktigt. Det blir även många andra tankar som kommer. Om allt möjligt. Jag ska försöka åka och hälsa på en gång till innan vi åker till Båstad. Umgås en stund och bara finnas till hands.

I morgon är det dock andra släktingar som kommer vara där. Då ska jag passa på att beta av mail, Tara-jobb, manus och lite annat. Jag har fortfarande så mycket planer och tankar inför framtiden. Saker som jag vill göra och genomföra. I morgon ska jag samla ihop allt och försöka arbeta ut en plan för framtiden. Börja bocka av min att-göra-lista och gå igenom veckan som kommer. Och så ska jag såklart vara med min älskade familj ❤️