Att hitta balans i vardagen!

Vilken vecka det har varit. Jag har planerat boksläpp, signerat böcker, blivit intervjuad av tidningar, skrivit på nya råmanuset och jobbat med ett än så länge hemligt projekt. Men det bästa av allt, jag har inte jobbat en endaste kväll.

Innan sommaren kändes det som att jag arbetade hela tiden under vissa perioder. Dagar, kvällar och helger. I somras funderade jag mycket på mitt jobb och att jag ville få in mer balans i mitt liv. Trots att det är massor av roliga saker som händer under hösten, eller kanske just på grund av det, är det viktigt att ha koll på planeringen, prioritera, säga nej och även avsätta tid då jag inte gör någonting alls.

Just den här tiden då man inte gör någonting alls kan vara svår att få till. Samtidigt tror jag att man behöver den som mest när det är som stressigast. Bara att lägga femton minuter på sig själv gör stor skillnad för hur stressad man känner sig enligt forskning.

En bok som inspirerade mig mycket i somras var Stressbalansen av Dr Rangan Chatterjee. Slukade varje ord han skrev och han hade så mycket bra tankar och åsikter om hur man hittar balans i sitt liv.

I senaste numret av M-magasin “Ordning & reda” berättar jag hur jag planerar mina dagar och ger även mina bästa tips.

Nu ska jag arbeta mina sista timmar för dagen innan det är dags att ta helg med familjen. Önskar er en jättehärlig helg!

Av |2020-08-28T15:29:25+00:002020/08/28|Familj, Författarskap, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att hitta balans i vardagen!

Mål och delmål – att göra verklighet av sina drömmar

Nyss hemkommen efter en jättetrevlig intervju om mitt författarskap. Vi pratade skrivande, att följa sina drömmar och jobba för att nå sina mål.

Oavsett vad man har för drömmar eller vart man vill nå finns det inga genvägar. Det är hårt arbete och fokus som gäller för att man ska lyckas.

Jag läste en intervju med Peder Fredricson i DN för några år sedan och han hade tre råd som han alltid ger sina elever för att de ska nå sina mål. Dessa är:

  1. Sätt ett mål
  2. Fundera på vad som krävs för att du ska ta dig dit
  3. Gör det som krävs

Jag blir alltid peppad av att läsa om hur folk har kämpat för att nå dit de vill. Vilka upp- och nedgångar de har haft. Vad som har krävts för att de ska lyckas. Om de gjort några uppoffringar och hur resan har varit. Det är inspirerande och får mig att fundera på mina egna drömmar och mål.

Själv har jag några till punkter som är viktiga för mig:

  1. Sätt upp delmål på vägen – för varje delmål du når känner du dig lite starkare.
  2. Det är okej att misslyckas. Var beredd på att vägen mot dina mål inte behöver vara spikrak. Ibland kan det kännas som att man tar två steg fram och ett tillbaka. Det handlar bara om att orka fortsätta och inse att för varje motgång får du nya lärdomar.
  3. Våga fråga om hjälp och råd. Våga ta för dig. Våga stå upp för det du tror på.
  4. Ha roligt längs vägen, fira delmål, stanna upp och njut!
Av |2020-08-27T07:32:37+00:002020/08/26|Författarskap, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Mål och delmål – att göra verklighet av sina drömmar

Det där som kallas livet!

Sitter och skriver på nya manuset, dricker litervis med te, tar en paus i solen och promenerar med Sigge. Precis utanför mitt fönster står en stor palm och jag slås av hur bra jag har det just nu.

Även om jag är stressad över deadline och har massor att ta itu med när jag kommer hem så har jag det bra. Jag mår bra (lite förkyld men det går snart över), jag har ett jobb som jag älskar, vänner som betyder massor för mig, nya roliga projekt som väntar i vår och en familj där alla mår bra och som jag älskar mer än något annat.

Ibland är det lätt att glömma det där självklara, det där som faktiskt är livet. Ibland är det lätt att bara rusa på och glömma att livet är här och nu. Det som händer varje dag. Visst jag har massor med drömmar, massor med saker jag vill göra och klara av. Men just nu så är jag här och nu. Skriver på mitt manus, dricker litervis med te, tar promenader och njuter av en stund i solen lite då och då. 

Hoppas ni har en underbar onsdag! 

Av |2020-08-25T07:33:57+00:002020/01/15|Författarskap, Resor, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Det där som kallas livet!

Paus från sociala medier – nya tankar och mer bloggande

Vilken härlig julhelg det blev. Vi har tagit det lugnt, promenerat långa promenader med Sigge, ätit massor av god mat, tagit en cykelutflykt (ja, vädret har ju varit mer vårlikt än vinterlikt ;)), spelat tennis, varit på bio, träffat släkt och vänner och bara vilat.

Jag har även ägnat manuset en del tid varje dag och jippi, jag börjar komma riktigt långt med handlingen. Känns så himla bra. 

Men det bästa av allt har nog varit att jag tog en paus från sociala medier under några dagar. Något som har gett mig en funderare. För jag har slappnat av på ett helt annat sätt än tidigare, jag har hunnit med så mycket mer och varit mer fokuserad på andra saker.

I stället för att sitta djupt försjunken i mobilen och slösurfat har jag tittat ut genom fönstret när vi åkt buss, blivit mer medveten om saker runt omkring mig. Jag har till och med glömt mobilen hemma. Och inte saknat den!

Det här har fått mig att inse hur beroendeframkallande mobilen och sociala medier är. Därför har jag bestämt mig för att hitta ett nytt förhållningssätt till sociala medier. Jag vet inte riktigt hur än men det får jag klura lite på. Och så vill jag skriva mer inlägg här på bloggen. Den senaste tiden har jag börjat följa en del bloggar och jag tycker det är så mycket roligare än att bara se en bild och en kort text. På en blogg finns det mer utrymme för berättelser, tankar och inspiration. Mer djup. 

Så, nu måste jag ju fråga er. Finns det något ni är nyfikna på att veta mer om. Vad vill ni att jag ska skriva om? Tips? Tankar? Idéer? Kommentera gärna. 

Av |2020-08-25T07:34:31+00:002019/12/27|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Paus från sociala medier – nya tankar och mer bloggande

När hobbyn blir ett jobb

Innan jag blev författare på heltid (och frilansjournalist) var skrivandet en stor del av min fritid. Det var min stora hobby som jag mer än gärna ägnade mig åt på lediga stunder. För några veckor sedan kom jag på mig själv med att tänka att jag borde skaffa mig en ny hobby. 

Jag älskar att skriva. Det är min stora passion. Jag älskar att skapa nya berättelser och böcker är en stor del av mitt liv. Att få arbeta heltid med sin hobby är fantastiskt. Det är en dröm som blivit sann. 

Men, den senaste tiden har jag känt att jag behöver en ny hobby. Det låter lite konstigt kanske, jag arbetar ju med min hobby. Men det jag menar är att jag vill göra något på fritiden som inte har med arbetet att göra. Som är helt kravlöst, som är avkopplande och ger ny energi. 

Ridning är till exempel en stor del av mitt liv, men de senaste åren har jag inte hunnit rida så mycket som jag vill, dessutom tar det väldigt mycket tid vilket kanske inte är helt lätt med fyra barn och ett i perioder väldigt intensivt arbete. Jag kan verkligen sakna att träna ett ordentligt dressyrpass eller rida en hopplektion. Det är så otroligt kul. 

Det senaste året har varit så intensivt med jobb att jag inte riktigt hunnit med något annat. Det jag söker är nog balans. Balans mellan arbete och fritid. Och inte bara arbeta 24/7. Det får nog bli mitt löfte till mig själv i höst 🙂 

Detta ska jag bli bättre på: 

  1. Dra en gräns mellan jobb och fritid.
  2. Ägna mig åt något som jag tycker är roligt och som är lustfyllt och helt utan prestationskrav.
  3. Göra något som är avslappnande och avkopplande. 
Av |2020-08-25T07:25:05+00:002019/10/28|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för När hobbyn blir ett jobb

Att göra en rejäl vårstädning

Regnet slår mot fönsterbrädorna och vi har precis avslutat en lång frukost. Älskar att det är helg och att jag är helt ledig utan att ens behöva snegla på mejlen. 

Foto: Kajsa Göransson

Det var länge sedan jag gav mig själv ledigt en hel helg. Alltid är det något som ska fixas eller ordnas med men nu har jag bara hängt med familj och vänner. 

Vet inte om det är hösten men just nu har jag ett så stort behov av att boa in mig. Fixa hemma, göra fint och pyssla. En härlig känsla. Det känns nästan som lite nystart. Som att göra en rejäl vårstädning i hemmet och i livet. Något man behöver göra ibland. 

I veckan som kommer ska jag besöka en spännande arbetsplats för att göra research till min nya bok. Något jag ser jättemycket fram emot. Det blir även en del frilansjobb, skrivande på nya manuset, besök på Ulriksdals trädgård med en fin författarvän, bokklubbsträff med några andra fina författarvänner, firande av bröllopsdag och en massa annat. En vecka att se fram emot. 

Nu har jag däremot lovat min sjuåring att promenera till Fältöversten och låta honom shoppa för sina födelsedagspengar. Pokémonkort är tydligen målet 🙂 Tänkte även passa på att svänga förbi frisören och se om de har en ledig tid för att klippa mina yngsta små hjärtan. 

Önskar er en härlig söndag! 

Av |2019-10-20T09:16:11+00:002019/10/20|Familj, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att göra en rejäl vårstädning

Att hitta guldkornen i vardagen

Fredag idag och startade dagen med en jättehärlig promenad i skogen med Sigge. Älskar verkligen våra promenader. Särskilt nu när skogen är så fantastisk vacker med alla färgsprakande träd och växter. 

Ibland behövs inte mycket för att ge lite extra energi, en promenad, ett bad, en bra bok. Jag försöker verkligen sno åt mig de där små stunderna. Igår passade jag till exempel på att ta en långpromenad med Sigge medan Isabelle var på fotbollsträning. Perfekt! 

Jag har även fått en massa inspiration till nya boken. Skrev en hel del på manuset igår kväll och har precis skrivit lite till. Tyvärr kan jag inte skriva så mycket som jag vill just nu eftersom jag har alldeles för mycket frilansjobb men jag är glad över de få stunder jag lyckas få till. 

Under intensiva perioder, som jag har nu, har jag ibland svårt att dra i handbromsen. Trots tryck över bröstet och hjärtklappning. Men jag försöker bli bättre på det. Jag försöker säga nej, prioritera och som sagt ta vara på de där små stunderna. Vet hur illa det kan gå om man inte stoppar i tid och hur viktigt det är att lyssna på kroppen. 

Hundpromenaderna är otroligt bra för att varva ner. I morse hade jag bra musik i lurarna och bara njöt av att vara ute. Så himla härligt. Igår läste jag en bra bok en stund innan jag la mig och så har jag även börjat ta femton minuter varje dag då jag gör avslappningsövningar. 

En annan sak jag har börjat med är att skriva en form av dagbok. Men jag skriver inte om det som hänt under dagen. Jag har i stället tre punkter som jag fyller i: Det bästa med dagen, Dagens känsla, Detta är jag tacksam för och ibland även Detta vill jag förändra/ha mer av i mitt liv. Oavsett om det bästa med dagen är att man har lyckats med ett stort projekt eller att det kanske var fint väder finns det alltid något att skriva ner.

Det behöver inte vara stora saker, ibland är det faktiskt de små sakerna som gör att livet ändå är så fint och bra. Och ibland behöver vi bara påminna oss om det 🙂

Av |2020-08-25T07:36:16+00:002019/10/11|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att hitta guldkornen i vardagen

Ett litet steg på vägen

Hurra, min nya bok, Ett litet steg på vägen, har kommit från tryckeriet! Så roligt, härlig och underbart att äntligen få hålla i boken.

Jag med min förläggare Jennifer Lindström på Norstedts.

Ett litet steg på vägen handlar om ensamstående mamman Stella vars son har problem i skolan. När hon får ett nytt jobberbjudande tar hon med sig honom till fjällen för att utvärdera ett nytt hotellkoncept.

Boken har ett tema som jag tycker är otroligt viktigt. Jag ville lyfta Stellas och Felix relation och även skriva om hur hjälplös man kan känna sig som förälder när ens barn inte mår bra. 

Jag har själv varit där. Hört mina barn berätta saker som fått mig att kämpa för att hålla tillbaka mina egna tårar. Jag har haft möten med skolan och jag kämpat för mina barn. 

Jag tror att många med mig har kämpat och kämpar för att deras barn ska känna sig trygga i skolan. Något som ska vara en självklarhet men som tyvärr inte alltid är det. 

Av |2020-08-25T07:40:52+00:002019/08/21|Författarskap, Mobbing, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Ett litet steg på vägen

Årsbokslut – vad har jag åstadkommit och vart är jag på väg?

Tänk att det redan är Lucia och elva dagar kvar till julafton. Det känns som att december månad bara susat iväg. Jag har haft fullt upp med signeringar, nya manuset (som har blivit ett helt annat manus än vad det var tänkt … mer om det …), frilansjobb och en massa möten.

Jag försöker verkligen få till det här med balans. Är ganska kass på det om jag ska vara ärlig, men det är hela tiden min målbild. Att göra rätt saker och prioritera. Just nu håller jag på med ett årsbokslut, som min författarvän Therese Loreskär tipsade mig om. Det går helt enkelt ut på att jag utvärderar året som gått. Funderar igenom vad som varit bra och vad jag kan utveckla/göra bättre/ta bort mm.

Det känns ganska nyttigt att gå igenom det senaste året. Jag delar in det i olika delar, jobb, familj, hälsa, vänner, fritid mm. Det gör att jag lättare får en överblick. Redan nu har jag bestämt mig för att minska på vissa saker som mer tar en massa tid än vad det ger tillbaka. Jag vill också fokusera mer på hälsan och inser hur viktigt det är med tydliga mål och delmål.

Har en bit kvar innan jag är klar med mitt årsbokslut. Men det är nyttigt att stanna upp, reflektera över var man är, vad man har gjort och vart man är på väg. Många tankar som kommer fram.

Av |2020-08-25T07:28:09+00:002018/12/13|Författarskap, Karriär & jobb, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Årsbokslut – vad har jag åstadkommit och vart är jag på väg?

Vikten av att vara snäll mot sig själv

Att vara författare innebär perioder av extremt mycket jobb och perioder då det är lite lugnare. Nu har jag haft nästan en vecka då det inte varit så mycket jobb, vilket inneburit att jag hunnit återhämta mig efter en intensiv sommar. Just återhämtning är så oerhört viktigt att få till och jag måste erkänna att jag kan vara ganska dålig på det.

I våras hade jag en extremt intensiv period i mitt liv då jag redigerade Med hälsning från Båstad samtidigt som jag skrev nytt manus (24 goda gärningar). Ett tag hade jag yrsel i flera veckor och jag var konstant trött. För mig blev det viktigt att prioritera. Att inse att jag inte kunde vara den perfekta väninnan, träna, alltid ställa upp vid alla skolprojekt med mera. Det blev helt enkelt viktigare att vara snäll mot sig själv.

Jag skalade bort det mesta utom familjen och jobbet under de mest intensiva perioderna. Jag åkte även iväg på egna skrivresor då jag kunde skriva på mina manus från morgon till kväll.

Ett andningshål som blev extra viktigt var stallet. Dit kunde jag åka och bara andas ut. I stallet finns inga krav, man behöver inte ens prata om man inte vill. Att rida ut i skogen är fantastiskt, det är bara jag, hästen och naturen. Att mocka är nästan som terapi, man står där och sorterar bajs från torv och funderar på allt och ingenting.

I höst kommer det att bli lugnare. Framförallt för att jag inte har två manus att jobba med samtidigt men också för att jag har som mål att prioritera och att avsätta mer tid för sådant som jag gillar. Det innebär också att säga nej. Nej, till saker som jag egentligen inte vill, saker som skaver och saker som man gör bara för att vara schysst. Samtidigt älskar jag när det händer saker och när det är liv och rörelse.

Jag ser så mycket fram emot den här hösten. Att släppa 24 goda gärningar och allt vad det för med sig i signeringar, event och annat. Att påbörja mitt nästa manus (har redan skrivit lite på det eftersom jag som sagt älskar att jobba och har svårt att hålla mig ifrån datorn…) Jag vill även få mer tid till vänner och familj. Göra sådana saker som jag mår bra av. Och jag vill (och måste) börja prioritera hälsan. Mer om hälsan i ett annat inlägg.

Är så glad och tacksam över var jag befinner mig i mitt liv just nu och all fin respons på Med hälsning från Båstad värmer oerhört!

Önskar er alla en fin fredag!

Av |2020-08-24T18:32:39+00:002018/08/17|Familj, Författarskap, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Vikten av att vara snäll mot sig själv

Mitt 2017 och resan framåt – avslut, fortsättning och ny början

Efter mer än en månad är det dags för ett inlägg här på bloggen. Mycket har hänt den senaste månaden och lusten och tiden har inte riktigt funnits där. Men nu är snart 2017 till ända och inför 2018 vill jag se framåt och fortsätta den fantastiska resa som påbörjades tidigare i år. 2017 var ett fantastiskt år på många vis, men också sorgligt.

Här är mitt 2017 och mina tankar kring 2018: 

NY FAMILJEMEDLEM


Den absolut bästa händelsen under 2017 var såklart att vår fina son Maximilian föddes. 9 januari blev han en del av vår familj. Vår lilla fina kille som nästan alltid är glad och nöjd. Som älskar sina syskon och är hela familjens älskling ❤️

BOKPROJEKT – DRÖMMEN BLEV SANN


År 2017 var året då jag skrev tvåboksavtal med Norstedts. En dröm som blev verklighet. Hela hösten har jag slipat på min feelgood-roman som kommer ut i juni 2018. Jag har även börjat skriva på bok nummer 3 och under 2018 ska även den bli klar. Har ytterligare ett bokprojekt som jag vill genomföra under 2018 så det är mycket som händer just nu. Älskar att skriva och kommer alltid fortsätta skriva berättelser. Det är mitt liv och stora passion.

BALANS & TID FÖR NÄRA & KÄRA


I november inträffade något oerhört sorgligt, min farmor gick bort. Trots att hon var 95 år, sjuk och sängliggande sina sista fyra veckor var jag ändå inte förberedd. På sorgen och saknaden. Att min fina underbara farmor, som funnits i mitt liv sedan jag var liten plötsligt inte finns här längre. Bara tanken på att aldrig mer få träffa eller prata med henne gör oerhört ont.

När min farmor gick bort blev jag oerhört ledsen och många tankar väcktes till liv. Tankar kring livet, familjen och tiden vi har tillsammans. Inför 2017 skrev jag att jag ville ta det lugnare och få mer balans i vardagen. Något som gick sådär. Nu känner jag att det är viktigare än någonsin att 2018 blir ett år med bättre balans. Både för min skull men också för min familjs. De är de viktigaste personerna i mitt liv och jag vill inte vakna upp en dag och känna att jag missade värdefull tid med dem.

UTFLYKTER & RESOR


Under 2017 var vi i Paris, Spanien, Hudiksvall och Båstad. Vi fjällvandrade i Storhogna och hittade på många roliga utflykter. Alla resor under året har varit otroligt härliga och gett mycket tid för umgänge med familjen. Under 2018 vill jag fortsätta hitta på roliga saker tillsammans. Fjällvandra, åka skidor, resa till Spanien, göra utflykter hemma och på nya platser.

HÄLSA


Ärligt talat har det varit sådär med den saken under 2017. Visst har jag försökt äta hyfsat bra men det har nog slunkit ner liiiite för många godbitar. Träningen har det också varit si sådär med. Det har blivit några promenader, en del ridning och lite styrketräning men alldeles för lite.

Vill gärna skylla på tidsbrist men det handlar egentligen om prioritering, som Rachel Brathen (yogagirl) sa i en podd. Så 2018 ska jag prioritera min hälsa ännu mer. Och jag har dessutom ett mål, phu. Att springa ett lopp i höst. Återkommer till vilket 😉

ANNAT
Har även en massa annat som jag vill göra under 2018 men det låter jag förbli osagt här på bloggen.

Jag hoppas ni vill följa med mig på min resa. 2018 kommer onekligen bli ett otroligt spännande år. Mycket böcker och skrivande men också mycket annat kul. Som jag längtar.

All kärlek från mig till alla er ❤️

GOTT NYTT ÅR ?

Av |2017-12-31T17:05:17+00:002017/12/31|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Mitt 2017 och resan framåt – avslut, fortsättning och ny början

Dags att ta tag i att-göra-listan igen

Jag har försummat min att göra lista den senaste veckan. Brukar annars vara ganska så nitisk för att få ihop vardagen med familj och jobb. Men eftersom det hände mycket annat, som att en nära släkting blev svårt sjuk, sköt jag det mesta åt sidan.

Min släkting har repat sig men är fortfarande dålig. Försöker hälsa på och vara där så mycket som möjligt. Finnas vid hens sida, hjälpa till med det jag kan. I morse var jag och de stora barnen och hälsade på. Vi satt och tittade på tv en stund tillsammans, drack lite te och småpratade. En mysig stund bortkopplade från den övriga världen och all stress och press.

För när någon blir sjuk stannar man själv upp. Man får sig en tankeställare kring vad som egentligen är viktigt. Det blir även många andra tankar som kommer. Om allt möjligt. Jag ska försöka åka och hälsa på en gång till innan vi åker till Båstad. Umgås en stund och bara finnas till hands.

I morgon är det dock andra släktingar som kommer vara där. Då ska jag passa på att beta av mail, Tara-jobb, manus och lite annat. Jag har fortfarande så mycket planer och tankar inför framtiden. Saker som jag vill göra och genomföra. I morgon ska jag samla ihop allt och försöka arbeta ut en plan för framtiden. Börja bocka av min att-göra-lista och gå igenom veckan som kommer. Och så ska jag såklart vara med min älskade familj ❤️

Av |2020-08-24T17:35:41+00:002017/10/28|Familj, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Dags att ta tag i att-göra-listan igen

Stor skillnad på att fylla 28 och 38

Att fylla år är härligt. Men det är stor skillnad på att fylla 28 och 38. Plötsligt är man mer medveten om hur åren rusar iväg och tiden då man längtade efter att bli ett år äldre är förbi. I stället vill man gärna att tiden ska sakta in och gå liiite långsammare.

Ett år äldre på kvarterets fik. Efter sång och presenter fick jag en stund för mig själv för att arbeta med manuset. Bästa presenten ❤️

Även om det inte är lika himlastormande att bli ett år äldre är jag så otroligt nöjd med var jag befinner mig i livet just nu. Jag känner att jag har landat, är mer lugn, trygg och tillfreds med mig själv än vad jag kanske var för femton år sedan. Jag njuter mer av nuet och är väldigt nöjd med mitt liv, min familj, jobb och vänner.

De senaste tio åren har inneburit stora förändringar i mitt liv. Jag har blivit fyrabarnsmamma, gift mig, tagit examen i journalistik med multimedia, börjat arbeta som journalist och webbredaktör, skrivit min första bok och nästa år kommer min andra bok ut i bokhandeln.

Dessutom finns det fortfarande så mycket som väntar i framtiden. Så mycket att göra och uppleva. Så i dag tänker jag njuta till max av min födelsedag och fortsätta njuta av livet ?

Av |2020-08-24T19:54:09+00:002017/09/21|Personligt, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Stor skillnad på att fylla 28 och 38

Att hitta andningshål i vardagen

Med fyra barn och en hektisk vardag är det lätt att man bara rusar på. Men den senaste tiden har jag försökt hitta små andningshål då jag kan ta det lugnt och vila och inte bara jobba och stressa runt.

Att inte stressa runt allt för mycket utan njuta av vardagen känns mer och mer viktig för mig. Speciellt när jag har mycket jobb och dagarna bara rusar på. Då är det skönt att sno åt sig en kvart med en kopp te och en bra bok, ta ett bad när barnen har gått och lagt sig, se en bra film eller hämta barnen tidigare och göra en utflykt.

Jag är ett stort fan av utflykter. Älskar att åka till en härlig plats, promenera, upptäcka nytt, fika med mera. Tycker det är lika härligt att gå bort till parken och grilla korv med barnen som att ta en lång cykelutflykt på Djurgården eller åka ut till skogen med familjen och ha picknick.

Av |2017-08-29T10:07:00+00:002017/08/29|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att hitta andningshål i vardagen

Att skapa balans i sin vardag

Det är inte alltid lätt. Att få till balansen i sin vardag. Läste ett inlägg hos Underbara Clara där hon skrev att lugnet, ledigheten och familjen är lika viktiga som det konstnärliga, skapandet och yrket. Något som de flesta av oss säkert håller med om.

Men ibland kan man behöva bli påmind. Reflektera över hur balansen ser ut i sitt eget liv. Dräneras man på energi och får den ena delen plats på bekostnad av den andra? Eller är balansen bra. Är man nöjd? För det som är bra balans för mig är kanske inte bra balans för dig.

För mig är det viktigt att vara en bra mamma till mina fyra små, vårda relationen till P, ha egentid för träning, reflektion och eftertanke. Lika viktigt är mitt skapande och min kreativitet. Att skriva böcker, arbeta som journalist, fota, intervjua och hela tiden utvecklas och jobba mot nya mål. Jag vill inte vara utan någon del.

I stället strävar jag hela tiden efter balans. Det lyckas inte alltid. Många gånger känner jag mig otillräcklig. Men ibland blir det precis som man vill att det ska vara. För mig handlar det om att vara tydlig mot min omgivning, vara ärlig med vad jag kan och inte kan göra. Vad som hinns med och inte. Prioritera och välja bort. Låta saker ta tid och vara snäll mot mig själv. Det är balans för mig.

Av |2020-08-24T20:31:55+00:002017/08/08|Familj, Författarskap, Karriär & jobb, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att skapa balans i sin vardag

När ens barn försvinner bland 45 000 människor

Det var igår det hände. Det som är varje förälders mardröm. Ville försvann på väg till Gärdet och nationaldagsfirandet. Ena sekunden cyklade han framför oss, i nästa var han borta.

Det gick så snabbt. På bara några sekunder var han borta. Och det spelade ingen roll hur mycket jag ropade. Han fanns ingenstans.

Jag och en vän är på väg till Gärdet med alla barnen. Vi promenerar och de cyklar och åker sparkcykel. Ville åker lite för långt framför oss så jag ber ett av de stora barnen att cykla ikapp och se till att han väntar. Det är ganska mycket folk runt omkring och jag känner mig inte helt bekväm med att han är så långt fram.

Så tittar jag bort några sekunder och svarar på en fråga. När jag ser upp är mitt stora barn bredvid mig igen. Jag frågar var Ville är och paniken slår till med full kraft när jag inser att han är borta.

Jag ser mig omkring och ropar på honom. Jag lämnar över vagnen till min vän och säger åt mina andra barn att stanna hos henne innan jag springer framåt för att leta. Men han är som uppslukad av jorden.

Tusen tankar hinner fara genom mitt huvud. Har han cyklat bort till Gärdet, men han vet att han inte får korsa vägen själv. Har han blivit rädd och cyklat hem? Har någon tagit honom? Var är han? Jag ropar och ropar. Springer så att svetten rinner. Fram och tillbaka. Runt huset, över gatan. Men han finns ingenstans.

Efter vad som känns som en evighet drar jag upp telefonen. Jag måste ringa P. Jag måste berätta att Ville är borta. Då är jag uppe på en kulle på Gärdet och när jag ser folkhavet framför mig knyter sig magen. Har han åkt bort hit? Är han bland folkvimlet. 45 000 personer. Jag kommer aldrig hitta honom här.

När P svarar berättar jag snyftande att jag har tappat bort vår son. Vår femåring. Han som alltid är glad och har bus i blicken. Som är så snäll och försiktig mot sin lillebror och älskar att leka med sina storasyskon. Gråten ligger i halsen och hjärtat bultar hårt.

P försöker lugna mig men allt jag kan tänka är att jag måste ringa polisen. Jag måste få hjälp. Min lilla pojke har försvunnit. Precis när jag ska säga till P att vi måste ringa polisen ringer min vän på andra linjen. När hon berättar att de har hittat Ville är lättnaden enorm. Han hade cyklat åt fel håll, ramlat och slagit i benet. Nu sitter han vid husväggen och är helt omedveten om vilken uppståndelse han har skapat.

Jag rusar dit. Ömsom skäller och ömsom kramar. “Jag älskar dig. Jag blir rädd när du försvinner. Du får inte cykla iväg. Du måste vara nära oss.” Han kramar mig. Ser inte alls omtumlad ut. Mer förvånad över att jag är så upprörd.

Tio minuter var han borta. De längsta tio minuterna av mitt liv. När vi har samlat oss går vi vidare mot Gärdet. Vi lämnar cyklarna och promenerar sista biten. Villes hand i min. De andra barnen nära. Sedan firar vi nationaldagen tillsammans.

Till slut kunde vi fira Sveriges nationaldag. Alla tillsammans.

Av |2020-08-24T17:42:24+00:002017/06/07|Familj, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för När ens barn försvinner bland 45 000 människor

Att våga säga nej kräver mod

När man är hemma med bebis, vilar och tar det lugnt får man också tid att reflektera och fundera en massa. Både på gott och ont.

Att våga säga nej

När man vågar lyssna inåt och stå upp för sig själv har man alla möjligheter att nå sina drömmar. Foto: Unsplash.com

Jag är en person som älskar att jobba. Jag älskar att ha mycket roliga projekt och uppdrag på gång och känner mig levande och glad när det är mycket runt omkring mig.

Att landa i bebisbubblan är nyttigt och förmodligen välbehövligt. Att vila, ligga i soffan – som för övrigt är min bästa vän just nu – och bara vara för att samla energi och ork är nyttigt.

Samtidigt är det då en massa tankar kommer upp. Både på det som jag vill göra och allt som är positivt i mitt liv. Men även på det som jag vill förändra. Saker som jag skjutit undan när det har varit som mest hektiskt.

I går pratade jag och P massor. Jag är så glad att kunna dela mina tankar med honom och få bra tankar och idéer tillbaka. Nu gäller det bara att sortera allt. Fundera igenom det ordentligt och se till att framtiden blir så bra som möjligt. Och framför allt VÅGA stå för det jag vill och tror på.

En sak som verkligen är viktigt för mig är att börja lyssna ännu mer på mig själv. Att säga nej. Att inte göra saker bara för att inte göra någon ledsen eller besviken. Något som jag tror att framförallt vi kvinnor kan ha en tendens till. Man vänder ut och in på sig själv för andras skull men glömmer bort sig själv.

Det krävs mod att våga säga nej och att stå upp för sig själv. Men gör man det kommer mycket energi och kraft och man växer som person!

Av |2017-01-19T20:08:45+00:002017/01/20|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att våga säga nej kräver mod

Peder Fredricson tog hem Jerringpriset – så kul att ridning uppmärksammas

Peder Fredricson tog hem folkets pris, Jerringpriset, på idrottsgalan i natt. Det gör mig så oerhört glad att ridsporten uppmärksammas.

Peder Fredricson tog hem OS-silver i hoppning i somras och igår vann han folkets pris, Jerringpriset, på Idrottsgalan. Hela dagen har sociala medier svämmat över av folk som har kritiserat men också försvarat vinsten. För det är folket som har röstat och det är extra roligt att man faktiskt får se hur stor ridsporten är och hur mycket Peder Fredricsons bedrifter på hoppbanan betyder för människor runt om i Sverige.

“Det är ingen riktig sport”

Dessutom är det roligt att ridsporten får ett lyft, att det visar hur många det faktiskt är som sysslar med sporten, trots betydligt sämre bidrag från staten, jmf med fotboll eller andra typiska “killsporter”. Trots att ridsporten får utstå kommentarer som att det inte är en “riktig sport” och inte får jämförelsevis så mycket uppmärksamhet eller bidrag för att fler ungdomar ska kunna utöva sporten, trots det, är ridsporten Sveriges näst största ungdomssport. Bara fotbollen är större (och billigare). Tänk om ridsporten också skulle få bidrag från staten. Jag är övertygad om att ännu fler skulle välja den här underbara idrotten.

I de här diskussionerna på sociala medier har jag läst en massa märkliga uttalanden från folk. Bland annat har en kommentar dykt upp rätt många gånger i olika former men med samma budskap: “Det är ingen idrott, hästen gör allt jobb”.

Till dessa personer säger jag så här: Den som påstår att man “åker” häst kan inte ha mer fel och har förmodligen aldrig suttit på en häst heller. För den som har tränat dressyr eller hoppning vet att det kräver massor i styrka, kondition, balans och koordinering. Dessutom måste du vara samspelt med hästen för att det ska bli bra. Det kräver mycket känsla för att få till det.

Att avfärda ridsporten, som är så stor i Sverige och utövas av så många personer, visar hur dålig koll man har. Dessutom är det lite märkligt att sportjournalister runt om i landet ägnar så pass lite tid åt att rapportera om ridsporten när den är så stor som den är och dessutom engagerar så många människor.

Ett samspel mellan ryttare och häst som kräver sitt

För mig betyder hästar och ridsporten otroligt mycket. Ända sedan jag började på ridskola för nästan 30 år sedan, för att senare gå över till medryttarhästar och egen häst, har jag älskat att var i stallet och bland de fantastiska djuren. Att rida kräver sitt i styrka, balans och kontroll, det är ett samspel mellan ryttare och häst och när allting fungerar känns det så otroligt härligt. Och när man flyger över hinder får man otroliga adrenalinkickar och kan knappt sluta le för att det är så kul.

Hästen ger så otroligt mycket tillbaka. Det är inte bara en pryl utan det är en levande varelse som man kan känna så mycket närhet och kärlek till. Att pyssla i stallet, umgås med hästar och andra likasinnade, det är underbart. Bara att komma till stallet ger ett lugn. När jag hade min egna häst och hängde i stallet minst fem dagar i veckan var det som min andra familj med alla ryttare och hästar. Vi hade otroligt kul tillsammans.

Nu har jag en mindre paus i ridningen men om några månader, när kejsarsnittet är bra igen, då kommer ni se mig i stallet och på hästryggen igen. För har man en gång börjat, då är det väldigt svårt att sluta ❤️

Av |2017-01-18T11:33:00+00:002017/01/16|Tänkvärt, Träning och hälsa|Kommentarer inaktiverade för Peder Fredricson tog hem Jerringpriset – så kul att ridning uppmärksammas

Sluta prokrastinera – 5 bra tips

Jag tror jag har skrivit om det här förut. Om att prokrastinera. Jag har till och med skrivit en artikel för Di Lördag för länge sedan om prokrastinering då jag intervjuade två personer som skrivit en bok om ämnet.

Prokrastinera

Foto: Unsplash.com

Och varför jag skriver om det just nu är för att jag har prokrastinerat i TVÅ dagar. Skjutit upp att bara plöja igenom det sista arbetet jag har att göra innan bebis. Så nu måste jag ta tag i mig själv, öka takten och ge järnet.

Här är mina 5 bästa tips för att inte prokrastinera

  1. Börja. Tänk inte så mycket utan gör bara det du har tänkt dig att få gjort.
  2. Undvik sociala medier och övriga internet. Det är sååååå lätt att fastna bland bloggar, facebook, nyhetssajter och annat i stället för att göra det man ska.
  3. Skriv en att-göra-lista. Vad ska göras och i vilken ordning.
  4. Ha egna deadlines. När ska en sak vara klar? Finns det delmål? Planera så att du inte sitter med ALLT sista dagen.
  5. Belöna dig själv. När du har gjort det du har bestämt, ge dig själv en belöning. Kan vara allt från att köpa något fint till att unna dig en fika med en vän.

Med andra ord. Dags att jobba klart!

Av |2020-08-24T17:27:19+00:002017/01/07|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Sluta prokrastinera – 5 bra tips

Att våga stanna upp, prioritera och säga nej

Bland mina förväntningar inför 2017 var/är bland annat att ge mig själv tid för reflektion och återhämtning, prioritera mer och våga säga nej.

Foto: Unsplash.com

Som jag har skrivit tidigare blir det jobb, manus och familj som får mitt fulla fokus under intensiva perioder. Det som fått stå åt sidan under dessa perioder är bland annat vänner. Förut har det varit svårt för mig att säga nej till vänner. Att försöka träffas trots att jag egentligen inte har tid, och det på bekostnad av mig.

Vänner som inte förstår

Nu har jag blivit mycket bättre på att säga nej. Som tur är förstår de flesta av mina vänner att jag har mycket just nu men att vi kan ses så snart det lugnat ner sig. Tyvärr förstår inte alla, utan jag har varit med om att någon (som tur är inte många) blivit sura för att jag inte haft tid att ses.

Senast för någon dag sedan blev en person irriterad för att jag inte hinner ses innan förlossningen. Att bli sur över det tycker jag inte är okej. Jag läste ett inlägg på en annan blogg. Det handlade om vänner som inte förstår eller blir irriterade när man inte kan träffas under vissa perioder.  Och att dessa relationer löper risk att inte blir särskilt långvariga.

Jag tror hon har helt rätt. För det handlar ju inte om att man inte vill träffa sina vänner. Jag skulle gärna umgås en massa, men just nu går det bara inte. I stället försöker jag hålla kontakten via telefon på väg till och från jobbet, när jag handlar eller gör något annat som skapar möjlighet att prata en stund i telefon. Och jag hoppas att jag kommer ha mycket mer tid under 2017, för vänskap är bland det viktigaste som finns.

Relationer som tar mer än de ger

När vi ändå är inne på vänskap finns det en annan sak som jag tror kan vara viktig för många. Och det är att avsluta eller i alla fall inte ge så mycket tid och energi åt relationer som är mer energikrävande än vad de ger. Visst ska man kunna prata om tunga saker eller kunna berätta när det inte går bra, att man är ledsen med mera. Men de här personerna som är konstant missnöjda, eller alltid har något att klaga på. De tar otroligt mycket energi. Där måste man nog ställa sig frågan hur bra vänskapsrelationen egentligen är. Och vad den ger.

Att andas och bara vara

Förutom vänskap så vill jag börja meditera och utöva yoga. Med meditation menar jag att ta kanske 10-20 minuter varje dag då jag inte gör annat än att bara fokuserar inåt. Andas och försöker vara i nuet och rensa tankarna. Jag tror att det är bra för både kropp och själ. Speciellt när man har en liten bebis att ta hand om 24/7.

Yoga vill jag börja med eftersom jag tror det är bra för coremuskelaturen och för smidigheten. Kanske blir det bara några övningar hemma på yogamattan eller så börjar jag på någon klass en eller ett par gånger i veckan.

Andra saker som får mig att må bra är att vistas i naturen, både ensam och med familjen. Att ta långa promenader och läsa en bra bok. Att laga mat och baka är också väldigt rogivande och jag älskar att stå och pyssla i köket medan jag funderar på stort som smått. Att skriva är också något som jag inte kan vara utan. Det ger mig energi och jag kan inte tänka mig ett liv utan skrivande som en del av min vardag.

Så 2017 har jag många tankar om och jag hoppas att det kommer bli så bra som jag vill att det ska bli. Som sagt det är bara jag själv som kan göra verklighet av mina önskningar.

Av |2017-01-07T11:32:00+00:002017/01/05|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att våga stanna upp, prioritera och säga nej

Sista dagen på 2016

I dag är sista dagen på 2016 och i morgon startar ett nytt spännande år. Själv ska jag njuta av att umgås med familjen och vänner. Så här blev mitt år i bilder:

När jag ser mina mest gillade bilder från instagram inser jag vilket fantastiskt år 2016 har varit. Fyllt av spännande händelser och kärlek. Nu hoppas jag att 2017 fortsätter i samma anda och att jag kan följa fler av mina drömmar.

Följ mig gärna på instagram: @jenny_fagerlund

Av |2020-08-24T21:43:16+00:002016/12/31|Familj, Jennys böcker, Personligt, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Sista dagen på 2016

Att inte kunna sova på grund av stress och lite annat …

Tidig morgon igen. Klockan är halv fem och jag kan inte sova. En efter en har de små i familjen kommit in i sovrummet och lagt sig i sängen. När vi var fyra i sängen gick Patrik ut. När V kom in insåg jag att jag inte heller fick plats 🙂 Så nu sover de sött i vår säng, P ligger i I:s säng och jag har gått till soffan. #livetsomförälder :=)

MEN, en annan anledning till att jag inte kan sova är stress. Något som verkligen inte är bra när man är i vecka 33. Eller egentligen aldrig är bra. Tackade ja till ett jobb under två veckor men inser efter några dagar att det är alldeles för mycket att göra. Det är kniven mot strupen hela tiden och det funkar inte för mig just nu.

Gissar att många kan känna igen sig i just den här känslan. Att aldrig bli klar och hela tiden känna stress över allt som ska göras. Något som påverkar humöret också. En tråkig känsla eftersom jag verkligen inte vill känna mig som fröken surkart.

Så, nu sitter jag här, en tidig morgon, när jag egentligen borde ligga och sova. Har kokat te och tänker att det är lika bra att jobba undan. Börja planera måndagens jobb och skriva klart en artikel så kanske jag kan slappna av resten av helgen. Det är så mycket roligt att göra i helgen. I dag ska jag och Isabelle besöka Friends Arena Horse Show och på söndag hoppas jag att hela familjen kan besöka en julmarknad.

I början av veckan bakade vi saffransbullar och glöggen står redo att värmas. Även julstjärnorna ska upp och lite julmys påbörjas. Dessutom är planen att arbeta med manuset någon timme i dag och på söndag. Mitt manus, som jag tycker så mycket om och som tyvärr fått stå åt sidan lite för mycket. Nu ska det bli ändring på det. Manuset måste prioriteras och jag kommer tacka nej till alla nya erbjudanden som nallar på min skrivtid tills det är klart. Så måste det bli 🙂

Ha en fin lördag allihopa så hörs vi snart igen!

Av |2020-08-24T20:23:23+00:002016/11/26|Karriär & jobb, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att inte kunna sova på grund av stress och lite annat …

Att göra det man drömmer om eller att göra det som ger mest pengar?

img_3594

Läste en bra blogg häromdagen om drömmar och vad vi vill göra med våra liv. Jag har själv sprungit i vad som känts som ett ekorrhjul. Haft mina drömmar om vad jag vill göra med mitt liv men inte riktigt vågat hoppa av och satsa.

Att jag till sist vågade säga upp mig och satsa på mina drömmar var det bästa jag har gjort och jag ångrar inte en sekund.

Min bok Drömstigen handlar ju om att våga följa sina drömmar och lyssna på sig själv i stället för på omgivningens krav och förväntningar. Själv vill jag känna att jag har levt mitt liv till fullo när det är dags att kliva av. Känna att jag vågade satsa!

Visst, det kanske inte blir exakt som jag har tänkt mig, det vet jag inte än. Men, jag kommer i alla fall ha försökt. Och det är just det som är viktigt. Att våga testa, våga prova och våga misslyckas. Då kommer jag aldrig behöva ångra att jag inte prövade.

Här är en tänkvärd video med en fråga som är viktig att ta med sig “What do I desire?”

Av |2020-08-24T21:26:26+00:002016/11/21|Författarskap, Jennys böcker, Karriär & jobb, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att göra det man drömmer om eller att göra det som ger mest pengar?

12 saker jag längtar efter just nu!

Just nu har jag en längtan efter en massa saker (som inte har med jobb eller manus att göra). Här är några av dem:

1. En ordentlig sovmorgon

Foto: Unsplash.com

Foto: Unsplash.com

2. En härlig brunch med familj och vänner

Foto: Unsplash.com

Foto: Unsplash.com

3. En riktigt bra bok som inte går att släppa ifrån sig

Foto: Unsplash.com

Foto: Unsplash.com

4. En lång promenad eller skidåkning i gnistrande snö, klarblå himmel och sol (utan foglossning)

vinter_skidor

5. En tur till Hötorget och köpa en stor vacker bukett i härliga färger

blommor

Foto: Unsplash.com

6. En härlig galopp i snö eller på en äng eller en hopplektion på en riktigt bra och rolig häst

hastar

7. Ett stort sekelskifteshus med en massa kakelugnar, öppen spis, knarrande fiskbensparkett och en stor trädgård

husdrommar

8. En riktig Carl Larsson jul

jul

Foto: Unsplash.com

9. En ordentlig spa-dag med en massa behandlingar och god lunch

spa

Foto: Unsplash.com

10. En kopp te och en tidning som man får läsa länge

te_tidningar

11. En rolig weekendresa inbokad att se fram emot – Marrakech, London, Paris, Italien eller något annat ställe.

paris

12. Och sist men inte minst – att bebis ska komma!

bebis_kommer

Foto: Unsplash.com

Av |2020-08-24T17:28:11+00:002016/11/09|Personligt, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för 12 saker jag längtar efter just nu!

Ibland lönar det sig att stanna upp några minuter

hostig_morgon

Morgnar hemma hos oss har en tendens att bli extremt stressiga. Det spelar liksom ingen roll hur mycket tid man har på sig, vi lyckas ändå lämna hemmet med andan i halsen. Man kastar sig ner till cyklarna och ber de stora barnen börja cykla mot skolan medan man fixar med Ville och barnstolen.

Cyklar i raketfart till skolan, hinner precis krama och pussa på A och I innan de måste springa in i klassrummet. Sedan vidare mot förskolan med Ville, nu lite lugnare men fortfarande med en blick på klockan för att inte komma alltför sent till jobbet (tur att det finns flextid, det behövs verkligen de dagar man har lämning).

I morse skulle jag dessutom förbi mvc med lite prover eftersom jag har haft lite ont i magen, hm, kan det vara stress kanske? Träffade barnmorskan och sedan var det dags att skynda ut igen och upp på cykeln.

Nu lätt varm efter allt trampande fram och tillbaka på Östermalm och Gärdet. Men, när jag kom cyklande längs Karlavägen var jag tvungen att stanna upp. För Humlegården låg helt underbart inbäddad i höstfärger och lockade med sina fallande löv och vackra träd.

Tog ett snabbt beslut och cyklade in på grusvägen. Stannade och bara andades några djupa andetag och njöt av lugnet och den härliga höstmorgonen. Så underbart. Efter en stund var det dags att fortsätta mot jobbet, men nu lite mindre stressad.

I bland behöver vi nog bara stanna upp. Andas och se oss omkring. Fundera på varför vi bara rusar fram utan att tänka oss för. Vad gör det om jag kommer tio minuter senare, jag har ju flextid och ingen kommer att dö. Det enda som kommer hända är att det blir lite behagligare att lämna på skola och dagis och att jag inte behöver komma fram med känslan av att precis ha bränt av ett spinningpass.

Nu är inte alla morgnar så här men det blir ganska ofta ont om tid och stress för att alla ska komma i tid (en annan idé är ju att gå upp en halvtimme tidigare ;)), Hur som helst, nu är det fredag och en lång härlig helg väntar. Sedan jobb i en och en halv dag innan vi åker till Båstad och har en mysig höstlovsvecka tillsammans. En efterlängtad vecka av både stora och små.

Ha en fin fredagskväll nu allihopa. Själv ska jag sjunka ner i soffan med ett gäng nya tidningar och njuta av lugnet.

Av |2020-08-24T20:25:37+00:002016/10/28|Karriär & jobb, Personligt, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Ibland lönar det sig att stanna upp några minuter

Att resa sig upp och gå vidare – och att våga tro på sig själv!

motgangarochmedgangar

Alla har vi nog drabbats av motgångar i livet. Stora som små. Det som skiljer oss åt är hur vi hanterar dem. Själv har jag en stark tro på att det bara kan bli bättre. Även om det kanske blir sämre först.

När man väl nått botten finns det bara en väg kvar att gå – upp igen. Och lite så är det. För även om allt känns tungt och hopplöst så kommer det vända så småningom. Det är min övertygelse.

Jag läste precis om en man som förlorat i princip allt han ägde två gånger men sedan reste sig igen. Vad var knepet? Att han inte gav upp utan fortsatte kämpa. Han såg varje misstag som en lärdom och det är så jag väljer att se mina motgångar och misstag. Bara jag vågar stanna upp och reflektera över varför det gick fel och även vara öppen för förändringar och nya tag.

Just nu är jag inne i en period då allt flyter på väldigt bra men jag har haft dippar då jag tvivlat på mig själv och mina förmågor – liksom de flesta av oss förmodligen har haft någon gång i livet. Då är det bra att ha en inre tro på sig själv och att det kommer att ordna sig. Positivt tänkande helt enkelt!

Som författare måste man ha uthållighet och ork. Tänk alla refuseringar de flesta författare fått från förlagen. Tänk alla timmar som lagts ner på att skriva, skriva om och skriva om igen. Tänk alla tack, men nej tack som trillat ner i brevlådan eller på mailen innan något förlag har nappat och sagt ja.

MEN, jag är övertygad om att fortsätter man bara kämpa, fortsätter man bara att ha tro på sig själv kommer det blir superbra i slutändan. Det kanske inte blir som man har tänkt sig, det kanske till och med blir bättre!

 

Av |2020-08-24T21:52:53+00:002016/10/04|Karriär & jobb, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att resa sig upp och gå vidare – och att våga tro på sig själv!

Att inspirera och låta sig inspireras

Vi smälter nästan bort. Med 35 grader i skuggan och en AC som kollapsade för en vecka sedan när min pappa var här är poolen en riktigt eftertraktad plats. Jag försöker skriva ändå men det blir kortare pass och sedan måste jag svalka mig :=)

Just nu tar vi det jättelugnt. Vi promenerar, sover mycket, badar, läser böcker och tidningar och så skriver jag en massa förstås. Det blir en hel del funderingar på framtiden, mål och önskningar. Och en hel del på vad som fungerar i mitt “vanliga” liv och vilka förändringar jag vill göra.

Jag har sett att många bloggare gjort en 100 lista på saker de vill göra (mål) och tänker också att jag ska publicera en så småningom. Men just nu njuter jag mest av att bara vara. När jag bläddrar i alla tidningar och läser om folks liv och olika platser att besöka kan jag inte låta bli att tänka på de platser jag själv vill se. Allra helst tillsammans med min familj. Som att åka på valsafari i Nordnorge, rida islandshästar på Island, besöka en myllrande marknad i Marrakech , se Norrsken i norra Sverige med mera.

Och så alla dessa fantastiska reportage. Om livsöden och människor som har förändrat sina liv, genomgått en kris och kommit ur starkare, ambitiösa och duktiga människor som har en hel del i bagaget men som i dag satsar och följer sina drömmar. Det är inspirerande och härligt att läsa om.

Just valsafari i Nordnorge läste jag om i amelia alldeles nyss. Så spännande och något som säkert barnen skulle älska. Vad har ni för platser ni skulle vilja besöka?

Nu ska jag försöka få ihop några sidor till innan jag och Victoria ska gå ut och äta på restaurang. Ser verkligen fram emot en härlig kväll med god mat i mysig atmosfär.

morgonpromenad_spanien

Bild från vår morgonpromenad i morse. Att promenera och få en stund för sig själv och tanka energi är en perfekt start på dagen.

 

Av |2016-09-05T17:01:41+00:002016/09/05|Okategoriserade, Resor, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att inspirera och låta sig inspireras

Man kan arbeta 130 timmar i veckan – jo men visst!

Läste en artikel i DN, om den framgångsrika Yahoo-VDn Marissa Mayer som säger att det är fullt möjligt att arbeta 130 timmar i veckan. Jo men visst, det går säkert jättebra. Hon gjorde i alla fall det under hela sitt första år på Google.

En vecka (inklusive helgen) har 168 timmar. Arbetar vi 130 timmar, snittar vi i princip arbetsdagar på 18.5 timmar, varje dag hela veckan. Då återstår 5.5 timmar till att gå på toaletten, duscha, äta, och sova. Jag gissar att hon inte räknar med att man ska kunna umgås med någon eller träna så det skiter vi i att ta med. Om vi drar bort en halvtimme för toabesök, en timme för att äta (om man har färdiglagad mat och inte behöver ägna tid åt att gå någonstans), en halvtimme för att duscha och göra i ordning sig (inga långduschar) då har vi 3.5 timmar kvar för sömn per natt. Men då har vi inte räknat med att ta oss till och från jobbet eller något annat. Låter det rimligt? Nja ….. rent skitsnack enligt mig.

Jag stör mig på att man ska “skryta” om hur många timmar man arbetar varje vecka. Precis som om det vore något att vara stolt över. Dessutom gissar jag att man skarvar rätt rejält när man som Marissa Mayer påstår att 130 timmar i veckan går att genomföra. Förutom att tiderna inte går ihop skulle man vara utarbetad efter en vecka. Och som de flesta av oss vet, är utbrändhet en av våra stora folksjukdomar i dag.

Att inte få ordentlig sömn gör att man snabbt tappar fokus och fotfäste. Det kanske går ett tag men sedan är man rätt mosig.

Jag anser mig vara en person som arbetar hårt. Både jag och min man driver eget och det kräver många timmar varje vecka. Men det kräver också att vi får tid för återhämtning. Vissa perioder är mer intensiva än andra men att vi skulle arbeta 130 timmar en vecka finns inte på världskartan. Jag kan arbeta på kvällar, helger och semestrar men jag ser också till att ha lediga stunder för träning, vara med familjen och sömn. Utan sömn fungerar jag inte och då pratar vi inte om 3.5 h per natt utan allra helst behöver jag sova 8 h för att må bra.

Jag har i perioder haft väldigt krävande jobb och varit nära att gå in i väggen vid fler än en gång. Det har lärt mig att lyssna på min kropp. Nu försöker jag balansera mina dagar. Äta, sova och röra på mig och även ha tid för familjen. För det är inte kul att aldrig hinna vara med sin familj och när man väl är med dem är man för trött eller har tankarna på annat håll att det inte blir bra i alla fall.

Så kvinnor och män som hela tiden ska hetsa och sprida rena rama lögner tackar jag nej till att lyssna på. Era värderingar och synsätt tilltalar inte mig och kommer aldrig att göra!

Av |2016-08-12T13:25:39+00:002016/08/12|Karriär & jobb, Tänkvärt|1 kommentar

Det spelar ingen roll vart du har varit – det viktiga är var du är på väg!

Jag läste ovanstående på ett instagraminlägg i morse. Inspirerande ord som i alla fall får mig att tänka att det är framtiden som är viktig. Vad vi gör av våra liv just nu, imorgon och framåt. Det är endast det vi kan påverka.

Det förflutna och de erfarenheter vi har med oss formar oss som människor. Men det är framtiden och nuet som är det viktigaste. Hur vi väljer att leva våra liv just nu och vad vi väljer att göra av de erfarenheter vi har med oss.

hostbild_unsplash

Bild: Unsplash.com

Av |2020-08-24T21:32:49+00:002016/08/10|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Det spelar ingen roll vart du har varit – det viktiga är var du är på väg!

Hellre våga än att inte våga alls!

Söndagskväll och det betyder soffhäng, datorn i knät och kanske en kopp te eller två. Ville skulle absolut inte gå och lägga sig. “Det är ju morgon”, sa han och pekade ut genom fönstret. Men efter att ha nattat honom och gosetaxen ligger han och sover.

Jag och Isabelle har tittat klart på Det stora tårtslaget, jäklar vad inspirerad man blir. Vill dra fram bakgrejer och baka och pyssla själv. Tänk att kunna göra storslagna tårtor. Det vore en dröm. Å andra sidan vore det fantastiskt kul att lära sig måla, dreja, dansa …. ja, ni fattar. Så många drömmar. Men den största drömmen av alla är att skriva böcker och lyckas leva på skrivandet. Kanske en dag.

Just nu är jag mest glad och tacksam över att jag har fått chansen att starta den här resan. Med en bok ute i handeln och nästa på gång. Därför blir mitt viktigaste söndagstips – Våga börja. Om man inte försöker kommer man aldrig veta hur det hade blivit. Om man försöker och misslyckas, ja, då har man i alla fall försökt. Och vem vet, det kanske blir fantastiskt bra!

Jag har ingen aning om vart mitt skrivande kommer ta mig. Det kanske inte blir någonting, det kanske går hyfsat bra och det kanske blir alldeles alldeles underbart :=)

Av |2020-08-24T20:28:54+00:002016/05/22|Författarskap, Karriär & jobb, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Hellre våga än att inte våga alls!

Vi ångrar inte att vi arbetade för lite!

Jag tror jag har skrivit om det här ämnet tidigare men jag tycker det är så viktigt att jag måste skriva om det igen. Och det handlar om vad vi ångrar när vi är 80 år.

För visst är det så. Att de flesta av oss inte kommer ångra att vi arbetade för lite och borde tillbringat mer tid på jobbet. Det handlar oftast om att våga följa sina drömmar och att ha ägnat mer tid åt relationer och familjen.

DN listar fem saker vi ångrar mest på dödsbädden. Nummer ett handlar om att ha modet att vara sann mot sig själv och inte lyssna på omgivningens krav och förväntningar. Ett tema som också återkommer i Drömstigen, att våga lyssna på sig själv och sina egna drömmar.

Att våga följa sin dröm kräver ibland mycket mod. Samtidigt tror jag att det är få som ångrar att de faktiskt försökte. Visst, det kanske inte går, men har man aldrig testat får man heller aldrig veta. Och vi lever bara en gång. Ska vi inte försöka göra det mesta möjliga av våra liv?

Förra året sa jag upp mig för att satsa helhjärtat på skrivandet. Det var ett tufft beslut och vi pratade länge om det jag och P. Jag har inte ångrat mig en sekund.

Nu säger jag inte att alla ska säga upp sig, utan jag tycker man ska fundera på vilka drömmar man har. Vad vill man med sitt liv, har man en dröm som ligger dold långt bak någonstans. Kanske ska man våga damma av den drömmen. Börja fundera på om din dröm är genomförbar, är den realistisk, kanske är det värt ett försök? Ta ett steg i taget och framförallt: våga tro på dig själv!

 

 

Av |2020-08-24T20:29:17+00:002016/05/11|Författarskap, Karriär & jobb, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Vi ångrar inte att vi arbetade för lite!

5 knep för att underlätta arbetet!

Ikväll blir det jobb. Både BT jobb men även fortsatt planering av bokreleasen. Just nu gör jag en massa checklistor och i veckan ska jag kolla på lokalen som bokreleasen ska vara i.

Som jag redan har skrivit så är det mycket som händer nu. Mycket jobb men det mesta är väldigt roligt. Ikväll ska jag skriva en artikel, arbeta med sociala medier och planera bokreleasen. Hur gör man då för att inte stressa ihjäl sig när man har extremt mycket att göra?

Jag är verkligen ingen expert men jag har hittat några knep för att inte bli för stressad och utarbetad.

  1. Ta en sak i taget – bestäm dig för vad du ska göra och gör klart det innan du tar itu med nästa grej.
  2. Läs inte mailen så fort den plingar till. Bestäm dig för att kolla mailen vid vissa tidpunkter och försök hålla dig till det. Då riskerar du inte att bli distraherad.
  3. Bestäm dig för hur länge du ska arbeta under dagen. Jag har en tendens att aldrig sluta jobba, det gör att jag kan sitta seeeeena kvällar och sedan drömma om jobbet halva natten för att vara helt slut dagen efter och fortsätta i samma tempo = ingen bra idé. Det betyder att jag måste våga avsluta arbetet trots att det är mycket kvar att göra. Jag är inte jättebra på det här men jag försöker verkligen eftersom jag vet att jag annars kommer bli utarbetad. Och ärligt talat, de flesta saker är inte livsviktiga – på liv och död – och kan göras en dag senare.
  4. Säg nej. Åter igen något jag har arbetat mycket på att göra. Våga säg nej till arbetsuppgifter som du inte hinner med eller som någon annan kan göra bättre. Även om det är kul har man inte fler händer än två.
  5. Man kan inte göra mer än sitt bästa. Om man gör det och det fortfarande finns jobb för flera dygn framöver är förmodligen arbetsbelastningen alldeles för stor. Visst kan man ha toppar och dalar i ett jobb men är det ett konstant högt arbetstryck bör man fundera på om det går att förändra arbetssituationen.

Så varför skriver jag om det här. Jo, för att jag själv är inne i en extrem arbetssituation just nu och försöker hela tiden hitta sätt att underlätta för mig själv. Ett måste för att överleva. Som en vän sa. Har man kommit så långt som att gå in i väggen har man en lång väg tillbaka. Ett brutet ben läker på några veckor. En utarbetad kropp och hjärna kan ta månader och kanske år att läka.

arbete_dator

Unna dig vila och pauser mellan jobben. Foto: Unsplash.com

Av |2020-08-24T20:29:41+00:002016/04/03|Karriär & jobb, Tänkvärt|2 kommentarer

Att misslyckas är att utvecklas!

Har precis kommit hem från en middag med en vän. Som vanligt blev det mycket jobb- och idéprat. Diskuterade olika projekt man kan göra och brainstormade.

Det är så kul att sitta och fundera på framtida projekt tillsammans. Bolla idéer och komma fram till en massa spännande saker. Även om inte alla idéer man har blir verklighet är det inspirerande att prata om dem och diskutera vad och hur man kan göra. Det gör att man utvecklas och rätt vad det är kommer man på den där saken som man bara måste göra. Och då är det bara att satsa fullt ut. För hellre ha försökt och misslyckats än att inte ha försökt alls. Jag tror att alla framgångsrika författare, entreprenörer och andra har misslyckats någon gång. Det är så vi utvecklas och kommer vidare.

Jag har flera funderingar och tankar på framtiden. Först vill jag ju skriva min nästa bok men jag har även andra roliga projekt på gång och i idéstadiet. Det bubblar av energi just nu och helst av allt skulle jag vilja göra alla saker på en gång. Men som sagt, var sak har sin tid!

 

Av |2020-08-24T20:39:23+00:002016/03/31|Författarskap, Karriär & jobb, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Att misslyckas är att utvecklas!

Platser som får en att känna sig hemma

Det går inte att vara i Båstad utan att ta morgonpromenader vid stranden. Något jag också gjorde när vi var där.

Det är en speciell känsla som sprider sig i kroppen när man närmar sig stranddynorna och ser havet skymta fram. Det är en känsla av att komma hem. Samma känsla som jag får när jag åker ut mot Bromma och Vällingby här i Stockholm.

Båstad är som ett andra hem för mig. Det har inte alltid varit så. Första åren vi var här tyckte jag inte alls om det lika mycket. Numera kan jag inte tänka mig en sommar utan att besöka Båstad, stranden och stugan. Barnen älskar att vara här och även vi. Det är så underbar miljö, finns massor av roliga saker att göra och se, mycket aktiviteter, vi har några hundra meter till stranden och trivs jättebra.

Att ta en morgonpromenad genom skogen och längs stranden är en perfekt start på dagen!

stranden_bastad_pask_2016

stranden_bastad_pasken.2016

joggingskor_bastad_pask

 

Av |2016-03-29T09:25:36+00:002016/03/29|Personligt, Resor, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Platser som får en att känna sig hemma

När tiden inte räcker till

Slår igen datorn och går hem genom ett ödsligt Stockholm. Det är jag och några hundägare som är vakna. I husen är det mörkt  och hemma sover barnen.

På vardagsrumsbordet står monopolet fortfarande framme med pjäserna kvar där vi lämnade dem igår. Jag sneglar mot spelet och vet att de väntade på mig. Jag går in i deras sovrum. Hör deras lugna, jämna andetag. Smeker en kind, lägger om ett täcke, pussar på hjässan och släcker lampan i fönstret. Ser på dem. Mina fina vackra barn. Som jag älskar över allt annat.

Jag smyger ut ur rummet och stänger försiktigt dörren. Dricker ett glas vatten, tar för mig av maten som står kall och kvarlämnad på köksbänken. Äter ståendes, sköljer av tallriken och stoppar den i diskmaskinen. Gör mig i ordning. Känner hur trött kroppen är. Hur trött jag är.

I morgon ska jag spela monopol. I morgon ska jag laga köttfärslimpa och umgås med mina barn. I morgon ska jag krama om dem och säga hur mycket jag älskar dem. I morgon är en ny dag!

Av |2016-03-07T22:54:01+00:002016/03/07|Personligt, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för När tiden inte räcker till

Små enkla saker kan göra underverk – Alla hjärtans dag

Jag har en vän som är expert på att visa sina vänner hur mycket de betyder för henne. Efter det som hände förra veckan skickade hon ett fint vykort till mig. Hon kommer alltid ihåg namnsdagar och på alla hjärtans dag brukar hon köpa en liten godisbit eller skicka ett kort. Små enkla saker som betyder så mycket.

Hon har funnits i mitt liv sedan vi var små och hon är en av mina allra närmsta vänner. En sådan vän som man vet finns där i vått och torrt och som jag kan prata om allt med.

Jag är så tacksam för att hon är min vän och jag vill skicka extra mycket kärlek och omtanke till henne i dag för att jag vet att hon behöver det just nu. Liksom jag behöver det i bland.

Tack för att du är min vän och för att du finns i mitt liv!

karlek_unsplash_februari2016

Av |2016-02-13T23:03:35+00:002016/02/14|Personligt, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Små enkla saker kan göra underverk – Alla hjärtans dag

Rensat upp bland gamla minnen

Förmiddagen har varit en resa bland minnena. Inte mina men min farmors. Och jag inser vilken ynnest det är att få ta del av en lång historia innan det är för sent.

Min fina vackra farmor är snart 94 år och ska flytta till ett servicehem. Det betyder att hennes lägenhet ska tömmas, saker packas ner och sorteras med mera. Eftersom hon flyttar till en mycket mindre lägenhet kan hon inte ta med alla saker. Därför har vi pratat om vilka möbler och saker som ska säljas, ges bort eller behållas.

Jag tycker det är viktigt att man omger sig med saker man tycker om och som gör en glad. Vill att farmor ska känna att hon får med sig alla de saker och möbler som hon vill. Att hon känner att den nya lägenheten blir lika hemtrevlig och ombonad som den hon har i dag.

På förmiddagen har vi tömt ett av alla stora skåp. Och för varje sak har farmor ett minne. Ett minne från en vän som kanske inte lever längre, en plats hon besökt eller en speciell händelse.

Vi har hittat gamla vykort som var instoppade i böcker och som hon läste med glädje och vi har rensat upp. När vi satt där i vardagsrummet, med kartonger runtomkring oss och prylar överallt tänkte jag på vilken ynnest det är att få hjälpa till. En ynnest att få höra om min farmors liv.

Många gånger när ett hem ska tömmas hos en äldre person är den personen redan borta. Prylarna är just bara prylar inte en sak som har en historia. Men idag fick jag höra historierna. Och jag är så tacksam för det. För den där fula korgen i grälla färger är inte en ful korg, det är en gåva från en kär vän som skapade den vid ett speciellt tillfälle. Och de där vackra ljusstakarna är inte bara vackra ljusstakar utan de inhandlades på en minnesvärd resa.

Det var verkligen en mysig förmiddag då vi fick mycket gjort men också hade tid att prata en massa och sitta en stund i det ombonade köket, dricka te och äta croissanter.

farmor_isa

Isa och farmor.

 

Av |2016-02-13T22:12:06+00:002016/02/13|Inredning, Personligt, Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Rensat upp bland gamla minnen

Jag känner en pojke som inte vill gå till skolan

Jag har länge velat skriva ett inlägg om mobbing men har svårt att hitta rätt ord. Men nu känner jag att jag måste skriva något.

Jag känner en pojke. Han är sju år och världens goaste lilla kille. Pojken är snäll mot sina vänner, kan busa i bland och är rätt duktig i skolan. Han har precis börjat ettan och livet borde vara jättekul. Det borde vara toppen att gå i skolan och leka med kompisar på fritids. Den här lilla killen vill inte gå till skolan. Han tycker inte om skolan, den är tråkig. Han vill inte stanna på fritids för det är inte kul. Den här pojken är som vilken pojke som helst, hans föräldrar gör allt de kan för att han ska ha det bra. Den här pojken borde ha det jättebra. Men det har han inte.

En dag berättar pojken för sina föräldrar att några elever tvingat honom att doppa huvudet i toaletten. Han berättar det först ett halvår senare. Han gråter och skriker när han berättar det. Han skäms. Han tycker det är fruktansvärt pinsamt. Dessutom vet många barn på skolan vad som hänt. En annan elev har till och med berättat för sin mamma om händelsen men inget har nått de ansvariga på skolan eller pojkens föräldrar. Efter händelsen har den lilla pojken blivit retad och fått höra glåpord flera dagar i veckan under ett halvårs tid. Mamman försöker att inte visa hur ledsen hon blir men när pojken sover sätter hon sig i soffan och gråter.

Rektor och likabehandlingsgruppen på skolan blandas in. De elever som varit elaka mot pojken blir inkallade till rektorn samt deras föräldrar. Inte en endaste gång ber någon av eleverna om ursäkt till den lilla pojken. Inte en endaste gång ringer någon av elevernas föräldrar upp pojkens föräldrar för att prata om vad som hänt. Däremot får en av mobbarna sluta på skolan eftersom skolan inte anser att de har resurser att klara av honom (han har tidigare gett sig på andra elever).

Allt gott slutet gott, tror föräldrarna till den lilla pojken. Men något stämmer inte. Pojken vill fortfarande inte gå till skolan. Efter lovet sitter han och gråter eftersom skolan börjar dagen efteråt. När hans mamma kommer och hämtar honom första dagen efter lovet hör hon sin lilla pojke gråta så högt att det hörs genom hela korridoren. Han försöker gömma sig men några elever är bakom honom. När de ser pojkens mamma blir de bleka och försöker förklara sig. Pojken har inte vaktat när de var på toaletten, trots att de sa åt honom att vakta, säger en av eleverna. Den lilla pojken är otröstlig och berättar, när de andra eleverna har gått sin väg, att de hotat att mörda honom.

Mamman blir galen. Hon blir så arg och frustrerad att hon vill skrika rakt ut. Men det gör hon inte. Hon klampar fram till fritidspedagogerna. Ifrågasätter och skäller. Frågar hur det kommer sig att en liten pojke på sju år inte kan känna sig trygg på sin skola. Frågar hur det kommer sig att en liten pojke som borde älska att vara i skolan hellre sitter ensam hemma. Det är inte okej. Det är inte okej att någon ska behöva utsättas för andras trakasserier och ha ångest. Mamman går hem med den lilla pojken. När han sover sätter hon sig i soffan och gråter. Känner sig maktlös.

Det pratas om mobbing, det pratas om likabehandling. Men ändå förekommer mobbing på landets skolor. Ändå trakasseras barn. De blir slagna, får höra kränkande ord eller blir helt enkelt utfrysta. Har ingen att leka med.

Även på arbetsplatser landet runt blir människor mobbade. De går hem med ångest och ont i magen. Undrar hur de ska klara en till dag på jobbet.

Vi måste börja tänka efter. Vi måste börja prata med varandra. Våga ställa upp för varandra. Berätta för våra barn hur viktigt det är att vi behandlar alla väl. Tänka själva på hur vi behandlar andra. Mobbing är något fruktansvärt som kan förstöra människors liv!

Av |2015-11-03T08:43:45+00:002015/11/03|Mobbing, Tänkvärt|2 kommentarer

Morgon- eller kvällsmänniska?

Jag är en typisk kvällsmänniska. Kan sitta uppe och skriva till långt in på nätterna och snooza läääänge om mornarna om jag bara får. Med små barn blir det inte jättelånga sovmorgnar men ändå har jag svårt att gå och lägga mig tidigt.

Men det finns en sak som jag älskar att göra tidigt. Det är att åka ut till stallet och morgonfodra. Nu var det ett tag sedan jag red men jag kan fortfarande minnas känslan att släpa sig upp alldeles för tidigt för att vara i stallet senast klockan sju. Köra bilen på så gott som tomma vägar och mötas av välkomnande gnäggande. Pyssla för sig själv i stallet, lyssna på hästarnas rytmiska tuggande efter att de fått hö, byta täcken och sen när allt var klart sätta sig på en bänk utanför stallet i morgonsolen, lyssna på morgonkvitter och ta fram en termos med te och äta ostmackor. Tystnaden innan allt vaknar till liv. Det är en härlig känsla. Att bara vara. Ensam.

Många gånger har jag tänkt att i morgon, då ska jag minsann gå upp före alla andra och sätta mig vid datorn och skriva. Det händer nästan aldrig. Att jag faktiskt går upp, utan jag snoozar på telefonen och sover vidare. I dag såg jag att DI.se har en artikel om tips för bättre produktivitet på morgonen. Kanske kan det vara något för oss morgontrötta? Men då måste vi komma ihåg att gå och lägga oss också… Läs artikeln här!

bamseIbland kan jag verkligen sakna att komma ut tidigt till stallet och starta dagen före alla andra…

Av |2020-08-24T19:57:45+00:002015/05/13|Tänkvärt|Kommentarer inaktiverade för Morgon- eller kvällsmänniska?
Till toppen